Tag Archives: Voces Nordicae

Volapük

Volapük eller volapyk (”världsspråket”, av vol ”värld”, -a [genitivändelse], pük ”språk”. Jfr eng. world och speak.) är ett planspråk avsett som internationellt hjälpspråk, skapat av den tyske prästen Johann Martin Schleyer och offentliggjort 1879. Volapük är främst baserat på engelska och tyska, ackompanjerat av en tämligen tung grammatik. Språket är i mångt och mycket en inspirationskälla till esperanto som är ganska likt, men använder sig av en betydligt enklare grammatik.

Varför ett blogginlägg om ett stendött, 145 år gammalt påhittat språk? Det här kommer faktiskt inte alls handla om volapük (trist, tycker kanske någon), utan om ett annat världsspråk, ett språk som har betydligt fler användare än de runt tjugo personer som sägs behärska volapük idag.

Vid midsommar var jag på en 50 års-fest för en körkompis, det var drygt 100 personer där från när och fjärran och förstås en del körfolk. Vid ett tillfälle under middagen reste sig jubilaren upp och ursäktade sig för alla icke-körsångare, men bad att få sjunga två klassiker, Uti vår hage och Sommarpsalm, vilket vi gjorde sittande vid borden. Reaktionen från mina bordsgrannar fick mig att reflektera över vilken ynnest det är för oss körsångare att behärska detta världsspråk. Här fanns det ett kanske 20-tal sångare från olika körer, vissa hade aldrig träffats förut, men vi har ett gemensamt språk i den skatt av standardsånger som sjungs över hela landet. Jag har levt så länge i den världen att jag ser det som självklart.

Senare under sommaren medverkade Voces Nordicae, en vokalensemble jag sjunger med, i något som heter Musik och medmänsklighet, en körfestival med fokus på att finna nya vägar för att göra musiken än mer angelägen för både utövare och publik. Där kom vi att musicera tillsammans med bl.a. en kör från Indonesien och vi fann varandra, trots språkliga barriärer, i körsången.

Musiken spränger gränser, inte bara mellan nationer och språk, utan även i tiden. Som kyrkomusiker, en kyrkans musiker, är man en länk i ett större sammanhang, en del i den eviga lovsången. En psalm som Det är en ros utsprungen ljuder på juldagen över hela världen och har så gjort i nästan 700 år och kommer man till gregorianiken handlar det förstås om ännu större tidsrymder. Med detta sagt så vill jag säga att kyrkan förstås inte bara ska vara en traditionsbärare, men jag ser det som en rikedom, på samma sätt som det är fantastiskt att vi läser texter och böner som används över hela världen och sen urkyrkan. Sången blir en gemenskapshandling genom rum och tid.

Nu har vi kommit in i september, och därav dagens musiktips. En fransk kör, med svensk dirigent sjunger svensk musik på danska. Stenhammars September med kören Accentus under Eric Ericsons ledning.

Så här skriver Staffan Alberts, en av våra präster i församlingstidningen:

Genom musiken kan vi få en glimt av Guds rike. Den plats, eller det tillstånd som är ljuset i sin renaste form. ”Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång”, som vi sjunger i den mest älskade psalmen.
Musik är eskapism, men också konkretiserande av de stora drömmarna. En möjlighet för Guds rike att bryta in i tiden. Amen.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kör, kyrkomusik, Psalm

Impromässa

Jag är lyckligt lottad att få sjunga med i underbara vokalensemblen Voces Nordicae. Där har vi de senaste åren jobbat medvetet med improvisation, både scensikt och musikaliskt, vilket lett fram till åtminstone två föreställningar. Detta har varit spännande, otäckt och alldeles underbart. Att stå på scen utan att veta vad man ska göra är ju egentligen alldeles galet, helt urbota dumt faktiskt, men också en häftig kick. Själv var jag för egen del faktiskt rätt tveksam till detta från början men är nu såld på improviserandet och började fundera på vad som skulle hända om man förde in detta i den traditionella gudstjänstformen.

Man måste tömmas på det man är full av för att fyllas av det man är tom på

säger Augustinus. För att en improvisationer ska bli riktigt bra, behöver man försöka tömma sig ordentligt för att kunna plocka fram det som är riktigt äkta och ligger närmast hjärtat. På ungefär samma sätt gissar jag att både retreater och meditation fungerar. Min tanke var att man borde kunna skapa en sorts Impromässa som också fungerar som ett sorts meditation, en gudstjänst där det är nära mellan ord och hjärta, Gud och församling, medverkande och gudstjänstdeltagare. Så jag tog kontakt med Jörgen Krantz som är improvisationsteaterpedagog och har jobbat med oss i Voces Nordicae. Tillsammans tog han och jag fram ett förslag på agenda som vi sen finslipade tillsammans med en av församlingens präster. 

ImpromässaOrdningen följer i princip vecko- eller söndagsmässans, medverkar gör en grupp sångare, präst, organist och kyrkvärd Vi börjar med ett inledningsord i form av improviserad sång över en Haikudikt av Tomas Tranströmer som någon ur församlingen väljer i stunden. Därefter sjunger vi Möt mig nu som den jag är varpå kyrkvärden läser veckans psaltarpsalm där orgel och kör gör en kort meditativ improvisation efter varje vers. Sedan kommer en psalm som församlingen får välja, därefter kommer evangeliet och predikan där sångarna improviserar i bakgrunden som ett eko av vad han säger. På detta följer förbön, ytterligare en önskepsalm och sedan nattvardsdelen (utan Helig) som den står i handboken. Under utdelandet har man möjlighet att skriva bönelappar, i en skål lägger man förbönsämnen och i en annan tackbönsämnen, tacksamhetslapparna utgör sedan grunden till en sjungen, improviserad tackbön. Efter detta följer välsignelse, psalm med ett improviserat postludium som fortsättning på psalmen. Svårt att förklara, detta bör upplevas, men jag har fått många frågor om hur dessa mässor går till.

Under hösten firar vi Impromässa en gång i månaden och ska fortsätta med det till våren, de tre som har varit hittills (den senaste i söndags) har varit mycket uppskattade, nästa gång är den 22 december kl. 18.00. Kom gärna då!

Lämna en kommentar

Filed under gudstjänst

Vackra Sundsvall

För ett par veckor sedan var jag med Voces Nordicae och sjöng i Sundsvall. Efter konserten tog vi en bit mat på stan och på vägen tillbaka till hotellet passerade vi följande fina skylt.

68bec1dcaa0111e2880f22000a1f9ca7_7Vi var bara tvungna att ta en bild på den. Några dagar senare hittade en god vän en artikel i Dagens Nyheter om att kyrkorna i Sundsvall ber för en sexbutik på orten. Enligt butiksinnehavaren som uttalar sig i tidningen representerar showerna ”något vackert och naturligt”. Sen kan man ju undra om kyrkorna helt har missat att figuren på skylten faktiskt är en ängel?

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Älskade Voces

2103Det är nu nästan 10 år sedan jag började sjunga med Voces Nordicae och det var förälskelse från första stund. När jag kom med var vi mer eller mindre en vanlig kör, men resan mot det vi är nu -en scenisk vokalensemble som jobbar mycket med improvisation- var igång redan då. Och visst, det är fantastiskt att få arbeta sceniskt och musikaliskt med dessa mina vänner, men framför allt är de just -vänner. Jag minns att jag för ett knappt år sedan kom sent till ett rep och konsert på grund av annat jobb och jag var trött och inte helt taggad för vad som väntade, men blev genast på gott humör av mottagandet. Det var öppna famnar och kramar och ”Åh, vad roligt att du kom.” Precis vad jag behövde.

Igår hade vi en föreställning på Södra Teatern här i Stockholm, Receptfritt, som är en blandning av körsång och improvisationsteater. Det är en sådan adrenalinkick att göra detta och man känner sig så trygg med den här ensemblen. Kastar man, bildligt sett, iväg en hård boll i improvisationerna så vet man att någon tar emot den.

Idag var jag på Eric Ericsons begravning, en fantastisk tillställning fylld med härlig musik. I min tjänst har jag ju fått möjlighet att fundera över vad jag skulle ha för musik på min begravning om jag skulle dö nu. Jag har mina idéer, men en sak vet jag säkert; Voces Nordicae ska sjunga Kyrie ur Josef Rheinbergers mässa för dubbelkör.

Lämna en kommentar

Filed under förrättningar, Kör, musiktips

Högsommarmusik

I mars 2007 var jag med Voces Nordicae på turné i Florida. Vi var inbjudna till de amerikanska kördirigenternas riksförbunds (ACDA, American choral directors association) stora konvent i Miami, men besökte också bl.a. Tampa. Där träffade vi tonsättaren Libby Larsen och var på en föreläsning med henne där hon pratade om sig själv och framför allt ett stycke för soloklarinett hon skrivit, Dancing solo. Jag minns att hon, något ironiskt, presenterade sig som

a now living, contemporary, female, american composer

Libby Larsen hade fått en beställning av Tampa Bay Master Chorale och hon hade skrivit ett stycke kallat Whitman’s America  som jag tyckte var riktigt dåligt. Några år senare fick jag dock på P2 höra ett orkesterstycke av henne, Deep summer music, som var jättefint.

I Önska i P2 idag var det en telefonintervju med mig där jag berättar lite om detta och där min önska om att få höra detta stycke uppfylls. Om man av någon anledning vill höra detta går det säkert bra via deras hemsida. Vill du också höra denna fina musik och har Spotify kan du lyssna här.

Lämna en kommentar

Filed under Kör, musiktips

Semester

Jag har en -tycker jag själv- högst välförtjänt semester. Senaste jobbdagen var långfredag då jag sjöng gammalkyrklig Johannespassion med två vänner från Voces Nordicae. Det är numer tradition, vi har gjort det varje långfredag sen jag kom till Enskede, och jag törs säga att vi kommer fortsätta. Det är väldigt roligt och brukar vara uppskattat.

Det kändes faktiskt lite fattigt att inte jobba under själva påsken, att inte alls få spela några påskpsalmer, men äldste sonen sjöng i högmässan i Sköndal på påskdagen så jag var i kyrkan i alla fall.

På annandagen hade Voces Nordicae konsert i Visby domkyrka och sedan stannade jag på Gotland med familjen till igår. Vi hann med får, raukar och umgänge med min storebror och barnens kusiner.

Idag har vi varit på badhuset och bakat schackrutor, så semesterlivet fortsätter någon dag till. På söndag är det dags för jobbet igen. Det blir nog bra det med…

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Receptfritt

Igår hade vi i Voces Nordicae premiär på föreställningen Receptfritt på Capitol vid St. Eriksplan i Stockholm. Å, vad roligt det var. Och det bästa är att vi ska göra det ikväll igen. Dessutom vid ytterligare några tillfällen under våren och i höst.

Föreställningen börjar med att vi i ensemblen ska ”brusa”, prata med varandra, och sedan helt plötsligt börja sjunga. Det brukar vara så trevligt att snacka med vännerna i Voces, så under några tillfällen under repetitionerna har vi inte märkt hur dirigenten Lone försökt få vår uppmärksamhet.

Föreställningen är full av improviserade moment, helt galet faktiskt att man ställer sig på en scen utan att veta vad man ska göra…

Lämna en kommentar

Filed under konsert