Tag Archives: orgel

Det här med mello

Eftersom man har barn i förskoleålder så får man lov att hänga med i melodifestivalen, så mycket riktigt satt jag i tv-soffan i lördags kväll och precis som många andra tyckte jag att Loreen, Adolf Fredriks musikklasser och barnen från Manillaskolans version av Euphoria var det allra bästa. Med hästlängder. Så smart av SvT dessutom, när teckentolkningen av förra årets festival blev något av en YouTube-klassiker.

För en dryg månad sen var jag med Enskede kammarkör på internat på Hagabergs folkhögskola i Södertälje. Som brukligt är satt vi kvar länge vid middagen på lördagskvällen och det blev förstås en hel del sång. Så småningom kom en av de andra gästerna fram till mig och det visade sig att hon ingick i ett sällskap av vuxendöva som också hade en träff där. Vuxendöva är personer som har talspråk som första språk och då förlorat hörseln senare i livet. Flera av dom hade sjungit i kör och kände igen många av våra sånger (några hade lite hörsel kvar och de läste på läpparna) och ville nu gärna sjunga något tillsammans med oss. De föreslog Härlig är jorden som de kunde teckna allihop. Det blev en fantastisk upplevelse för alla inblandade!

after-schoolIgår var det familjemässa i Enskede kyrka och jag var där och spelade. Vi visade upp tyget som flickorna i After school målat på temat ”Livets bröd”. Under nattvardsgången satt jag vid orgeln och spelade lördagskvällens vinnarlåt You. Medan jag spelar kommer en av tjejerna fram:
-Varför spelar du You, för?
Och efter mässan är det fler som kommer fram och kommenterar mitt val av musik. En annan flicka säger:
-Men den kan du ju inte spela heller?
-Varför då, säger jag. Den är ju bra, ju.
-Men det är ju ingen Gud-låt, säger hon. Men nog kan man tolka den som det om man vill.

Whenever I´ve got days of doubt bringing me down, so even if disaster strikes I close my eyes and then I´m next to you…
I know that if the sky would fall I’d survive it all because of you.

Annonser

2 kommentarer

Filed under Barnkör, Enskede kammarkör, gudstjänst, Kör, kyrkomusik, Melodifestivalen, tv, Uncategorized

En söndag med barn

Idag hade vi musikmässa i Enskede kyrka. Det var premiär för nystartade Enskede vokalensemble som sjöng. Det gick bra och blev fint ändå med tanke på att dottern satt bredvid mig på orgelpallen under första psalmen och började gråta när hon tappade sitt halsband mellan pedalerna och inte fick hämta det, att yngste sonen började spela på flygeln under körens första sång, att samme son ville vara med och spela offertoriepsalmen (Du som gick före oss, svår att spela med endast vänster hand och pedal samtidigt som man håller i en 1.5-åring med höger), att äldste sonen drar i mig och vill gå fram och ta bröd medan vi sjunger under nattvardsgången och att dottern först slår av allt ljud i orgeln under förspelet till sista psalmen för att sedan ändra om lite i ljudbilden när jag väl startat om.

20130224-194718.jpg

 

3 kommentarer

Filed under gudstjänst, Kör, Uncategorized

Samverkan

För några dagar sedan la en av landets mer renommerade organister upp en bild på sin Facebook-sida. Bilden föreställde psalmen Du vet väl om att du är värdefull och det dröjde inte länge förrän det började droppa in svar, många från andra kollegor.

-Var finns ogilla-knappen?

-Du vet väl om att du är värdelös!

-Urrk….

-När prästen ber mig sänka den en ton så säger jag att jag kan höja den en ters så den försvinner från önskelistorna….

Och på detta tema fortsatte det. Jag kände en instinktiv vilja att vara au contraire och skriva att jag tycker att det är en fantastisk sång. Vilket jag tycker! Men det blev inte av, jag är väl för feg. Det är en bra text och en fin melodi, plus att det är en psalm som väldigt många uppskattar och känner till, och det är något att vara glada och stolta över tycker jag.

I ett tidigare inlägg varnade jag för snobbism i kyrkomusikerkåren, givetvis måste vi kunna säga vad vi tycker, men det blir lätt en jargong som inte för något gott med sig. Framför allt finns det, något som det här facebook-inlägget visade på, en inbyggd, ärftlig föreställning om att präster och musiker inte förstår varandras arbete. Något som lätt blir till en sanning. På båda sidorna pratar man lätt om de andra, de som inte går att arbeta med, de gör bara sitt och tänker bara på sitt. Redan på musikhögskolan fick man lära sig att man skulle akta sig för prästerna, de förstod sig inte på musik och uppskattade inte vårt arbete. Nu generaliserar och överdriver jag lite, men det var vad som sades, om än mellan raderna. Under mina år som organist har jag inte haft några problem med samarbetet med prästerna. Det är klart att jag arbetar bättre med vissa och sämre med andra, men jag tror också att det hjälper om man har en positiv attityd till början och inte är inkörd att det ska vara problem. Och, tror jag, att det är lättare att finna sin plats om man ser musiken som ett medel och inte ett mål.

Under mina år som student i Uppsala träffade jag på flera prästkandidater, vi bar på en gemensam önskan för våra olika utbildningar, nämligen samarbete. De, prästerna, gjorde på sitt håll sina ”torrhögmässor” där de gjorde allt sitt, men hoppade över all musik och vi på musikhögskolan gjorde precis tvärtom, all musik, men inget annat. Varför inte ha några gemensamma utbildningstimmar då vi lär oss att gudstjänsten är något vi skapar tillsammans? Det skulle vi alla vinna på.

7 kommentarer

Filed under församling, kyrkomusik

Vi viker inte ner oss

I början av året skrev Maria Schottenius en krönika i DN under titeln Kyrkans livemusiker måste sluta vika ned sig. Där skriver hon om flata musiker och präster som förlorat kampen om dopen, vigslarna och begravningarna mot mopsiga dopföräldrar, brudpar och sorgehus. En mycket bra krönika tycker jag, och jag håller med om det mesta hon skriver. Men nog är det en rätt ensidig bild hon målar upp.

I Enskede-Årsta församling har vi en policy som säger att det ska vara levande musik på våra förrättningar. Denna efterlevs allt som oftast, det kan finnas särskilda skäl att tillåta cd-musik, men nästan alltid går saker och ting att lösa om man har en god kommunikation med de anhöriga, brudparet eller dopföräldrarna. Min bild är att det ofta är så att musiker tar emot önskemål från präst eller begravningsbyrå och sedan surar i ensamhet om det är något som man inte tycker passar, utan att ta kontakt med vare sig präst eller någon annan.

Min erfarenhet är att de anhöriga blir glada när man hör av sig med sina synpunkter. Säger jag dessutom att jag kan spela Time to say goodbye på orgeln istället för att ha den på skiva så händer det inte sällan att de blir förvånade: ”Åh, kan du? Det vore ju fantastiskt!” På begravningar har jag dessutom sjungit både Bach och Aerosmith, och de blir glada för den levande musiken. Och förvånade över vad vi musiker kan.

Schottenius skriver i sin krönika att vi endast ska tillåta kvalitetsmässigt god musik och inte skvalmusik. Det kan jag på ett plan hålla med om, men vad är god musik? Vem bestämmer det? Det är viktigt att kyrkan och kyrkomusiken inte förknippas med snobbism. Jag spelar i princip vad för musik som helst, om den är lämplig. Och vad som är lämpligt varierar från fall till fall. Oftast är det texten det faller på om något hamnar utanför ramarna.

Nej, jag viker inte ner mig, men jag bestämmer inte heller över de som kommer till våra förrättningar. Allt handlar, som vanligt, om kommunikation.

2 kommentarer

Filed under förrättningar, församling, kyrkomusik