Tag Archives: kultur

Kyrkans roll i musiken och musikens roll i kyrkan

Detta var rubriken på ett panelsamtal med Andres Lokko och Björn Wiman jag medverkade i som en del av 100-årsfirandet av Enskede kyrka i söndags. Innan var jag galet nervös då detta är två journalister jag läst och sett upp till under flera år, men som Andres skrev i ett uppmuntrade mejl någon vecka innan;

äh, var inte nervös – jag är övertygad om att iaf kombon wiman och jag är ganska så självgående. någon pinsam tystnad lär knappast uppstå

Och detta var absolut sant. Det blev ett gott och roligt samtal från Schütz till My morning jacket via Mozart och Prince – och inte minst, gaydisco. Jag vet inte om vi kom fram till något eller fick några konkreta svar, men det var nog inte heller meningen. Slutklämmen blev dock det Sven-David Sandström sa i samband med den stora beställning han fick på musik för hela kyrkoåret, nämligen att ”Musiken kan rädda kyrkan”.

David Åberg

David Åberg

Vi var också inne på den paradox som finns i att det finns något bra och fint med den känsla av vördnad och andakt man får av själva kyrkorummet som bl.a. är det som rock- och popakter söker när de gör konserter i kyrkor, medan man samtidigt vill att det ska vara ”lätt” att ta sig till kyrkan, att det ska vara låga trösklar. Jag tror att detta tangerar den fråga biskop Eva ställde oss inför sitt besök hos oss i höstas

Hur kan vi tala tydligt om Kristus och samtidigt ha alla dörrar öppna?

Andres Lokko

Andres Lokko

Björn Wiman

Björn Wiman

En fråga som jag hade och som jag inte tycker att jag fick något tydligt svar på var den om kyrkan som kulturbärare. Svenska kyrkan är förstås en otroligt viktig kulturbärare både vad gäller konstskatter i form av tavlor, statyer, kyrkobyggnader och musik. Jag tycker själv personligen att det är oerhört viktigt att kyrkan förvaltar det arv som finns efter generationer av troende, men är det Svenska kyrkans roll som en idéburen organisation att förvalta detta, egentligen? De konstskatter, både musikaliska och bildliga som finns är snarare hela Sveriges än bara kyrkans, när man ser på den statusen som kyrkan hade i gångna tider. Och vad händer om Svenska kyrkan kommer på att det bästa sättet att tala om Kristus i Sverige idag är att inte bevara den bildkonst och musik som är en gemensam kulturskatt för hela Sverige. Kyrkan kan inte vara ett museum eller en hembygdsförening.

Det bjöds också på levande musik och jag hade en stark förhoppning om att få göra både Schütz och Prince på samma kväll. Schütz var med, så också Sven-Erik Bäck, Lisa Nilsson och, förstås, Tomas Andersson Wij. Men Prince får vänta ett tag till.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kör, kyrkomusik

Folkliga koraler och Wikipedia

Psalmcirkel. Kaffe, gemenskap och psalmsång

Psalmcirkel. Kaffe, gemenskap och psalmsång

Idag är det dags för Psalmcirkeln igen och den här gången är det våra folkliga koraler som står i fokus. Jag har funderat fram och tillbaka om Psalmcirkelns vara eller icke vara; de drar inte några stora skaror människor och det tar ändå en del tid i anspråk i en förhållandevis välfylld organisttjänst, men, det är bra att jag får tillfälle att själv fördjupa mig särskilt i ett ämne en gång i månaden som är intressant och som jag dessutom kan ha nytta av i min profession. Det kan vara väckelserörelsens musik, en specifik tonsättare, musikens roll under apartheid eller som den här gången, den folkliga koralen.

Förvisso är jag mas, uppvuxen i Falun, och musiker, men jag har faktiskt aldrig ägnat mig särskilt mycket åt folkmusik, tyvärr. Men vi sjöng förstås en hel del folkliga koraler i ungdomskören hemma, ofta i Fjedur-arrangemang och ett visst hum har jag nog.

Det är så lätt att se saker och ting svart och vitt och ofta framställs det med ett gyllene skimmer, tiden då man hade en försångare som tog ton och sedan satt alla kullor och masar i folkdräkt och sjöng och krusade så mycket de kunde. Man väntade in vid frasens slut till alla var färdiga innan man började på nästa. Sen kom den elaka Kungliga Musikaliska Akademien med Haeffner och hans koralbok i släptåg och ville bestämma hur alla skulle sjunga; fyrkantiga melodier utan några som helst krusningar eller annat tjafs.

Nu tycker jag att det är härligt med lokal variation och krusningar, men kan också se varför man ville skapa en mer enhetlig musik och gudstjänt över hela landet och fördelerna med det. Dock är jag fullt medveten om att det inte gjordes på ett särskilt sympatiskt eller känslofullt sätt.

Som de allra flesta människor använder jag idag Wikipedia som min huvudsakliga källa (dock inte den enda) vid research. Ofta fungerar det utmärkt, men då det är öppet för alla att skriva där så kan man inte lita på det till 100%. Adam Svanell skrev i Svenska Dagbladet en spännande artikel om Wikipedia för några år sen. (Läs den här.) Det är spännande när tyckande och personliga åsikter på ett övertydligt sätt speglar en artikel, vilket faktiskt även förekommer i t.ex. Nationalencyklopedien. Här kommer ett smakprov från Wikipedia om Folkliga koraler. Lägg särsklit märke till kängan till oss kyrkomusiker i slutet.

Dessutom var det så att Kungliga Musikaliska Akademien ville ha ett nästan ofattbart långsamt tempo. De melodier som duktiga försångare ville sjunga var mer utsmyckade (krusade) och med dagens öron säkert mer musikaliskt intressanta. Resultatet blev i många fall att melodierna lät mycket tråkigare än de melodier som duktiga försångare tidigare hade sjungit. Dessutom hamnade kantorerna i konflikt med församlingar som ville sjunga psalmerna på gammalt vis. Ända fram till våra dagar har det levt kvar en tradition i Svenska kyrkan att orgeln spelar psalmen med ett tempo och rytm som avsevärt avviker från hur församlingen faktiskt sjunger

 

Lämna en kommentar

Filed under kyrkomusik, Psalm

Att recensera

Under de senaste veckorna har jag brottats med en skiva med några värdsliga kantater av Johann Sebastian Bach framförda av Bach Collegium Japan under ledning av Masaaki Suzuki då jag blivit ombedd att recensera den för nättidskriften Evangelium. Det är knepigt det där med att beskriva musik, man vet vad man tycker och vad man hör, men hur beskriver man det? Det blir lätt ett blomsterspråk inte olikt det man läser i vinspalterna. Sångerskan har en fyllig klang med stor rymd och orkestern spelar med en härlig krispighet. Det kan var självklart för mig vad det betyder men kanske inte för någon annan. På samma sätt kan jag känna mig när jag står framför kammarkören och försöker förklara hur jag vill att de ska låta. Först kan de se ut som frågetecken hela bunten, men oftast får de till det, stackarna.

Jag har faktiskt skrivit en tidigare recension för Evangelium. Den gången om Benjamin Britten. Den kan ni läsa här.

För övrigt har denna blogg nu kommit med i bloggportalen Dagens kyrka, det är ett celebert sällskap man hamnat i. Följ dem på Twitter vetja.

Lämna en kommentar

Filed under Enskede kammarkör, Kör, kyrkomusik, musiktips

Rutter+Potter=Sant

I enlighet med Lex Brasse, lagen om att saker som är goda var för sig blir ännu godare tillsammans (i Brasses fall korv, godis och glass) har jag till höstens stora konsert med Kammarkören parat ihop John Rutter och Harry Potter. Böckerna om Harry Potter har jag, som jag varit inne tidigare på här på bloggen, ett närmast maniskt förhållande till. Till hösten kommer vi in på andra halvan av vår läsecirkel och tar oss an upplösningen av berättelsen. Det enorma motstånd som dessa böcker fick när de kom är väl nu i princip borta och det ses nog som god litteratur i de flesta kretsar. Men rent nörderi är kanske inte riktigt kosher.

20130903-142433.jpgJohn Rutter är en tonsättare som sällan, om ens aldrig, varit tillräckligt fin i den innersta kretsen av samtida musik-folk. Han är själv medveten om detta, men rycker bara på axlarna och säger enkelt ”Jag är inte sådan” på frågan om varför han inte skriver mer komplicerad, svår musik. Det är en inställning jag kan beundra även om jag kan drabbas av en enorm sockerchock av för mycket John Rutter. Däremot går det inte att komma ifrån att han kan sitt hantverk oerhört väl, allt han skriver för kör ligger väldigt bra till för sångarna och det kommer alltid att låta bra. Men det är sant att det kanske inte alltid är särskilt intressant. Just hans Requiem har jag alltid gillat sen jag var med och sjöng det i Kristine Ungdomskör i Falun.

Jag kan tänka mig att J.K. Rowling, som skrivit böckerna om Harry Potter sågs på av författarkollegor och litteraturkritiker på samma sätt som John Rutter blivit förtalad av kompositörer, dirigenter och musikkritiker.

Men nu får de alltså dela scen i Enskede kyrka den tionde november. Allt började med en melodi från Harry Potter and the Prisoner of Azkaban som jag tyckte var så vacker. (Lyssna på den här ovanför) Den har ett ljuvligt blockflöjtssolo som jag tänkte ge till en vän och violinist/blockflöjtist som alltid hjälper mig när jag behöver externa musiker. När jag så bestämt mig för att göra denna musik tänkte jag att ”då kan jag väl göra den smäktande A new beginning från sista filmen (Se här nedanför). Och kanske då också huvudtemat, det känner ju alla igen. Skulle man inte då också göra Hogwarts hymn…” Osv.

Nåväl, nu har jag samlat fem favoritteman från filmerna och satt samman till en liten svit. Det har varit ett mödosamt men roligt arbete att orkestrera och arrangera om dom för den ensemble jag har vid detta tillfälle. Denna musik passar faktiskt fint ihop med Rutters Requiem. Dessutom passar det stora dramat kring Harry Potter utmärkt kring allhelgona, det är en mäktig berättelse kring liv, död, sorg, hopp, vänskap och uppoffrande kärlek.

2 kommentarer

Filed under Enskede kammarkör, konsert, kyrkomusik, musiktips

Låt barnen sjunga med dig

Igår var jag på min första skolavslutning som förälder. Det togs en hejdlöst massa kort, videofilmades, delades ut blommor, rektor talade och solen sken. Det var som det skulle helt enkelt. Dessutom sjöng barnen, alla klasser sjöng tror jag, dessutom spelade en del ukulele, bas, gitarr, trummor och piano. På min sons skola, som är en vanlig kommunal låg- och mellanstadieskola, är de mycket stolta över sin musikundervisning och musiklärare. Och utefter vad jag har upplevt har de all anledning till det.

I Svenska Dagbladet fanns det häromdagen en mycket bra artikel i ämnet som varmt rekommenderas. Jag har själv skrivit i ämnet tidigare här på bloggen. Dels satsas det inte på musiken, dels satsas det inte på barnen.

Jag har tre barn och alla sjunger mer eller mindre. När vi frågade dottern, 4 år, vad hon ville göra i sommar svarade hon:

Gå på kören!

Sonen på 1.5 sjunger mer en vad han pratar och sätter många melodier. Äldste sonen sjunger väl kanske bäst men säger titt som tätt att han vill sluta i kören,

Om jag inte får sluta på kören är ni jättedumma! Om någon i skolan får veta att jag sjunger i kör kommer jag inte ha några kompisar!

Förfärligt att det ska behöva vara så, och vid så tidig ålder. Men jag kan samtidigt förstå att han vill sluta eftersom att han är ensam kille där. Till hösten ska jag dock starta en gosskör i församlingen dit jag redan har ett antal anmälningar. Kanske sätter jag honom där med, även om det inte är optimalt med pappa som ledare.

Lämna en kommentar

Filed under Barnkör

Vad går musikbudgeten till

I förra veckans Kyrkans tidning fanns en stort uppslag om kyrkomusiker och hur de använder sin budget. (Jag har inte hittat artikeln på nätet, men den finns omnämnd på dagen.se.) Enligt en enkätundersökning går ca 40% av pengarna till gager för inhyrda musiker och, inte särskilt förvånande, är den klassiska musiken med stor marginal den mest framförda.

I artikeln säger prästen och musikern Ingmar Johánsson, kyrkoherde i Johannes församling i Stockholm, att församlingsborna vill ha mer pop och rock och att en förklaring till den nuvarande situationen finns på musikhögskolorna vars organistutbildning inte hängt med i utvecklingen. Och jag kan inte annat än hålla med. Om organistutbildningarna har jag skrivit tidigare. Det är en fantastisk skola, tycker jag, men den har sina brister. Det är otroligt spännande och intressant att studera Hindemiths orgelsonater och lära sig om Messiaens olika modus, men man kanske skulle ha en ordentlig kurs i gospelpiano och lära sig grunderna i gitarr och bas.

IMG_0157En viktig punkt som flera kyrkomusiker betonade i enkäten var att de inhyrda musikerna var till för att lyfta och stödja församlingarnas befintliga musikverksamhet. Det är en enorm möjlighet för körsångarna att få sjunga med proffs, och det kommer också församlingsborna till godo. Det är inte bara så att vi hyr in musiker för vår egen skull.

Jag tyckte det var intressant läsning och en viktig frågeställare, men vissa saker tycker jag inte kom fram i artikeln. Gör man ett klassiskt verk som t.ex. Mozarts Requiem så behövs kanske tjugo eller fler musiker och sångare hyras in medan ett ordinärt popband är betydligt färre.

Enligt en kolumnist i Kyrkans tidning vill som sagt folk ha mer pop, och visst det tror jag säkert, men jag känner inte igen mig i hennes beskrivning av nuvarande konsertverksamhet. Kyrkorna fylls på många ställen som aldrig förr när man får höra Händels Messias, Bachs passioner eller oratorier eller körernas julkonserter.

Med detta sagt tycker jag ändå att det finns skäl att ta undersökningen på allvar. Jag tror inte mitt skrå har råd att ses som alltför bakåtsträvande.

3 kommentarer

Filed under församling, Kör, konsert, kyrkomusik

Harry Potter

541748_469487963109183_1494770282_nI onsdags hade vi en första träff i läsecirkeln kring böckerna om Harry Potter. Det blev givande diskussioner kring ämnen som kallelse, prövningar, förlåtelse, ondska, vänskap och Kristus. De som har upprörts över att vi läser fantasyböcker i kyrkans regi borde varit där och tagit del i samtalet. Dessutom är det ju fantastiskt att ens nördkunskaper kommer till användning i jobbet. Äntligen har jag nytta av att veta att

  • Celestina Warbeck, en av de mest berömda artisterna i trollkarlsvärlden, hade en stor hit med A cauldron full of hot, strong love
  • att Harry Potter skulle gått i skola på Stonewall High om han inte börjat på Hogwarts
  • att byn som familjen Weasley bor i heter Ottery St. Catchpole
  • att föreståndarinna på barnhemmet där Tom Riddle (senare Lord Voldemort) bodde på var mrs. Cole
  • att De vises sten förvarades i valv 713 i Gringotts
  • att familjen Lovegood, som dyker upp först i femte boken, nämns i en bisats redan i den fjärde (när Arthur Weasley och Amos Diggory diskuterar hur olika familjer ska ta sig till världsmästerskapen i Quidditch)

Så här i vasaloppstider vill jag dessutom tipsa om denna tävling.

1 kommentar

Filed under Kyrkvillan, skolkyrka, Uncategorized