Tag Archives: kammarkör

the Bucket List

To kick the bucket är en engelsk eufemism för ”att dö”, man kan jämföra med svenska motsvarigheter som ”gå runt hörnet” eller ”ta ner skylten” och en bucket list är helt en enkelt en lista över saker man vill eller bör göra innan man tar på sig träfracken.

Just nu känns det som att jag prickar av saker på min musikaliska bucket list i god takt, för en knapp månad sedan gjorde jag Mozarts Requiem med kammarkören, orkester och solister och snart är det dags för Bachs Juloratorium med vokalensemblen och Drottningholms barockensemble. Båda två är riktiga drömprojekt.

När man i Falun firade minnet av Mozarts tvåhundrade dödsdag i december 1991 var jag elva år och fick möjligheten att vara med och sjunga altstämman i rekviet. Jag minns hur jag satt på golvet framför stereon hemma i vardagsrummet med noterna i knät och lyssnade på en inspelning med Riccardo Muti och Radiokören och Eric Ericsons kammarkör. mozart2Och varje dag hörde vi Ingemar von Heijne i Mozartalmanackan på P2. När jag bestämt att jag skulle göra Mozarts Requiem skapade jag ett dokument i datorn där jag skrev in min önskeensemble, vilka jag helst ville jobba med, både vad jag gäller orkester och solister. Jag skrev först en bock när de fått en förfrågan och sedan en till om eller när de tackat ja, och banne mig blev det inte så lyckligt att jag fick som jag ville. Och det blev en fantastisk konsert! När jag vände mig om för att möta publiken in vi skulle börja såg jag hur de längst bak i kyrkan bar in soffor från cafédelen för att folk skulle få sitta. Det var omkring 300 personer på plats. Och alla spelade och sjöng strålande.

Även Bachs Juloratorium fick jag uppleva som ung korist. 29/12 1989 står det på mitt slitna klaverutdrag, då skulle jag snart fylla 10 år och jag sjöng det 10 år på raden i först altstämman, sedan tenor och slutligen som bas. Så det är förstås med viss bävan, men stor glädje som jag nu tar mig an detta drömprojekt. Men det kommer inte att bli ett vanligt Juloratorium i Enskede-Årsta församling. Jag har strukit alla recitativ och i princip alla arior och även flera koraler och körer och tagit fasta på grundberättelsen om Jesus födelse och tagit hit skådespelaren Pia Johansson som kommer att läsa julevangeliet på svenska. Jag är övertygad om att detta kommer bli en utmärkt version som lyfter fram dramat. Men frukta inte, ni kommer få höra både Jauchzet, frohlocket! och Herrscher des Himmels och mycket annat.

Och som om inte detta vore nog så fyller Enskede kyrka 100 år 2015 och till själva födelsedagen i november planeras en konsert med kammarkören, orkester och solister med Faurés Requiem samt ett uruppförande av min gode vän tonsättaren Kjell Perder. Det finns så mycket att vara tacksam för!

Annonser

3 kommentarer

Filed under Enskede kammarkör, Kör, konsert, kyrkomusik

Bortom noterna

Tänk vad tiden går fort ändå! Jag har redan varit fyra år i församlingen och det kanske faktiskt behövs såpass lång tid för att man ska känna sig varm i kläderna och vara trygg i det man gör. Det är ju trots allt bara fyra julottor, fyra påskdagar och så vidare som jag varit med om i just den här kyrkan. När jag kom hit var jag relativt nyutexaminerad och det var/är min första fasta anställning så det är mycket man vill göra. Så mycket musik och så liten tid.

Livet är en repertoarfråga

sa alltid min professor i kördirigering. För varje ny termin har jag tänkt att jag måste lugna ner mig och inte ha ett så högt tempo i kammarkören för att låta musiken sjunka in och inte bara pricka rätt toner. Och jag tror faktiskt att jag för första gången på fyra år har lyckats.

Utkastet till en sång jag skrivit.

Utkastet till en sång jag skrivit.

I helgen var vi på internat på Hagabergs folkhögskola i Södertälje, bra för musiken, sammanhållningen, klangen och allting och jag kände att jag äntligen lyckades ta både kören och inte minst mig själv bortom noterna. Den smärtan vi skapade i Crucifixus av Lotti och Sven-Erik Bäcks Se, vi gå nu upp till Jerusalem var värt alla dessa timmars tragglande med noterna. Vi lyckades flytta bägge styckena ur sin historiska kontext och placera in dem i nutid; alla dessa människor som dör för sin tros skull i till exempel Egypten, alla dessa mödrar som förlorar sina barn i till exempel Syrien…

Till sist vill jag sälla mig till hyllningarna av nyligen bortgångna Alice Babs. Hon var ett unikum. Läs gärna Malena Ernmans fina ord från Expressen. Här kommer en personlig, udda favorit. Alice sjunger Dowlands Come again till luta, en sång som jag insisterar på att få sjunga så ofta tillfälle ges.

2 kommentarer

Filed under Enskede kammarkör, Kör, kyrkomusik, musiktips, Uncategorized

Tacksägelsedag

Tacksamhet kan vara en av de största bristvarorna i dagens samhälle, sa vår kyrkoherde på morgonmässan i tisdags. Och jag kan inte annat än hålla med honom. Det är svårt med tacksamhet, det är mycket lättare att sätta fingret på vad man är missnöjd med och saknar än att försöka radda upp det man är nöjd med och glad över. Det skrevs säkert mer än dubbelt så många låtar om olycklig kärlek som om glädje. Lycka är helt enkelt svårt att fånga på bild eller avbilda i musik. Vårt kyrkoår är ju så tydligt präglat av det gamla bondesamhället och när man hade en skörd att tacka för var det förstås lättare att relatera till denna Tacksägelsedag än vad vi har idag. Hur mycket bär, svamp och äpplen vi än har plockat.

Hur som helst hade vi en fin Tacksägelsegudstjänst i kyrkan idag? Det var inte så många i bänkarna men hela kammarkören var på plats och sjöng fantastiskt. Sven-David Sandström, en norsk brudmarsch, Davids 121:a psalm av Otto Olsson, Afrikans bön och följande ljuvliga anglikanska anthem av Charles Villiers Stanford.

ImpromässaIkväll firar vi höstens andra Impromässa. En gudstjänstform jag knåpat ihop tillsammans med en kompis som jobbar med improvisationsteater och en präst i församlingen. Det är en traditionell mässa men fylld med improviserad sång och musik. Förutom ikväll blir det även den 17 november. Hoppas vi ses då här i Enskede. Det blir nog fantastiskt.

1 kommentar

Filed under Enskede kammarkör, gudstjänst, Kör, kyrkomusik, musiktips, predikan

Att recensera

Under de senaste veckorna har jag brottats med en skiva med några värdsliga kantater av Johann Sebastian Bach framförda av Bach Collegium Japan under ledning av Masaaki Suzuki då jag blivit ombedd att recensera den för nättidskriften Evangelium. Det är knepigt det där med att beskriva musik, man vet vad man tycker och vad man hör, men hur beskriver man det? Det blir lätt ett blomsterspråk inte olikt det man läser i vinspalterna. Sångerskan har en fyllig klang med stor rymd och orkestern spelar med en härlig krispighet. Det kan var självklart för mig vad det betyder men kanske inte för någon annan. På samma sätt kan jag känna mig när jag står framför kammarkören och försöker förklara hur jag vill att de ska låta. Först kan de se ut som frågetecken hela bunten, men oftast får de till det, stackarna.

Jag har faktiskt skrivit en tidigare recension för Evangelium. Den gången om Benjamin Britten. Den kan ni läsa här.

För övrigt har denna blogg nu kommit med i bloggportalen Dagens kyrka, det är ett celebert sällskap man hamnat i. Följ dem på Twitter vetja.

Lämna en kommentar

Filed under Enskede kammarkör, Kör, kyrkomusik, musiktips

Du blir aldrig färdig

Titeln på inlägget givetvis hämtat ur Tomas Tranströmers kanske mest älskade och citerade dikt Romanska bågar. Jag kom att tänka på den nu när jag planerar, repeterar och studerar inför min stora konsert i november med kör, orkester och solist, den med Rutter och Potter. Om man, som jag, har läst böckerna och sett filmerna om Harry Potter ett otal gånger är det givet att man får vissa bilder och försätts i en viss sinnesstämning när man hör musiken och vet vilken scen den beskriver. Men övriga då, de som inte kan han J.K. Rowlings trollkarlsuniversum utan och innan, hur mycket bör de känna till. Förhoppningsvis får de en god musikalisk upplevelse utan denna kunskap, men anledningen till att just dessa stycken är med i programmet försvinner. Om man ändå har läst Harry Potter så kanske man inte har studerat parallellerna mellan dessa böcker och den kristna frälsningshistorien och den aspekten av berättelsen riskerar att gå förlorad. Läsningar av de stycken ur böckerna musiken beskriver är en fundering jag har haft, plus bakgrundsinformation i ett programblad. Men hur mycket ska man lämna åt betraktaren, de kan ändå aldrig få precis samma upplevelse som jag. Man vill inte skriva någon på näsan.

Under flera års tid har jag nu skrivit på tre små korta nattvardsmotetter för blandad kör, varje stycke är kanske en eller högst två och en halv minut långt. Men jag lyckas aldrig lämna ifrån mig dem och säga att nu är det färdigt. Det finns alltid någon ton som kan bli bättre, en nyans som kan finjusteras, textunderläggningen fixas till o.s.v. Det är en konst jag avundas konstnärer, att kunna avsluta och lägga ifrån sig sitt verk. Allting kan alltid bli bättre, men ibland måste man ändå säga att nu är jag klar med det här, nu lämnar jag ifrån mig det här och nu är det upp till utövare och betraktare/åhörare att fylla i eventuella luckor.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

4 kommentarer

Filed under Enskede kammarkör, konsert

Rutter+Potter=Sant

I enlighet med Lex Brasse, lagen om att saker som är goda var för sig blir ännu godare tillsammans (i Brasses fall korv, godis och glass) har jag till höstens stora konsert med Kammarkören parat ihop John Rutter och Harry Potter. Böckerna om Harry Potter har jag, som jag varit inne tidigare på här på bloggen, ett närmast maniskt förhållande till. Till hösten kommer vi in på andra halvan av vår läsecirkel och tar oss an upplösningen av berättelsen. Det enorma motstånd som dessa böcker fick när de kom är väl nu i princip borta och det ses nog som god litteratur i de flesta kretsar. Men rent nörderi är kanske inte riktigt kosher.

20130903-142433.jpgJohn Rutter är en tonsättare som sällan, om ens aldrig, varit tillräckligt fin i den innersta kretsen av samtida musik-folk. Han är själv medveten om detta, men rycker bara på axlarna och säger enkelt ”Jag är inte sådan” på frågan om varför han inte skriver mer komplicerad, svår musik. Det är en inställning jag kan beundra även om jag kan drabbas av en enorm sockerchock av för mycket John Rutter. Däremot går det inte att komma ifrån att han kan sitt hantverk oerhört väl, allt han skriver för kör ligger väldigt bra till för sångarna och det kommer alltid att låta bra. Men det är sant att det kanske inte alltid är särskilt intressant. Just hans Requiem har jag alltid gillat sen jag var med och sjöng det i Kristine Ungdomskör i Falun.

Jag kan tänka mig att J.K. Rowling, som skrivit böckerna om Harry Potter sågs på av författarkollegor och litteraturkritiker på samma sätt som John Rutter blivit förtalad av kompositörer, dirigenter och musikkritiker.

Men nu får de alltså dela scen i Enskede kyrka den tionde november. Allt började med en melodi från Harry Potter and the Prisoner of Azkaban som jag tyckte var så vacker. (Lyssna på den här ovanför) Den har ett ljuvligt blockflöjtssolo som jag tänkte ge till en vän och violinist/blockflöjtist som alltid hjälper mig när jag behöver externa musiker. När jag så bestämt mig för att göra denna musik tänkte jag att ”då kan jag väl göra den smäktande A new beginning från sista filmen (Se här nedanför). Och kanske då också huvudtemat, det känner ju alla igen. Skulle man inte då också göra Hogwarts hymn…” Osv.

Nåväl, nu har jag samlat fem favoritteman från filmerna och satt samman till en liten svit. Det har varit ett mödosamt men roligt arbete att orkestrera och arrangera om dom för den ensemble jag har vid detta tillfälle. Denna musik passar faktiskt fint ihop med Rutters Requiem. Dessutom passar det stora dramat kring Harry Potter utmärkt kring allhelgona, det är en mäktig berättelse kring liv, död, sorg, hopp, vänskap och uppoffrande kärlek.

2 kommentarer

Filed under Enskede kammarkör, konsert, kyrkomusik, musiktips

Hänryckningens tid

Idag på pingstdagen hade vi musikmässa i Enskede kyrka. Den nystartade Enskede vokalensemble sjöng. Det är ett oerhört trevligt gäng som består av småbarnsföräldrar som inte hinner sjunga i en vanlig kör som övar varje vecka, vi är fem sångare; två par (sopraner och basar) med tre barn var och en alt med två små döttrar. Idag hade vi engagerat en söndagsskolefröken, så det blev inte lika stökigt som sist… När vi repeterar pratar vi mycket, försöker få ordning på barnen, äter tacos, pizza eller något annat barnvänligt och sjunger litegrann. Den här gången gjorde vi två fina nyskrivna stycken av Sven-David Sandström från hans serie av musik för kyrkoåret samt två klassiker I pingstens ljuva tid av David Åhlén och Oskar Lindbergs Pingst.

På kvällen hade kammarkören Vårkonsert. Det blev fint och det var väldigt roligt. Det är härligt när det är så mycket av repertoaren som verkligen sitter ordentligt och man verkligen kan musicera. Så var det ikväll, kanske särskilt i Förvårskväll och Kung Liljekonvalje. Förra veckans körresa och konserten idag känns på många sätt som kanske det bästa och roligaste jag gjort med kammarkören på de fyra åren jag haft dem.

För kammarkören återstår nu (inte minst) en körfest och en högmässa den 9 juni då vår nuvarande kyrkoherde gör sin sista ordinarie gudstjänst i Enskede kyrka innan pensionen. Då ska vi bland annat sjunga Som hjorten törstar av Sven-Erik Bäck, en fantastisk liten pärla. På Spotify fann jag en inspelning med Svenska kammarkören. O så fint de sjunger! En pinsamt negligerad göteborgskör här i Stockholm. Lyssna!

Imorgon är det annandag pingst. Då firar vi förstås mässa i församlingen. Det är ju faktiskt fortfarande en kyrklig högtidsdag om än inte en röd sådan.

Lämna en kommentar

Filed under Enskede kammarkör, gudstjänst, Kör, konsert, kyrkomusik, musiktips