Tag Archives: framtid

Kyrkans roll i musiken och musikens roll i kyrkan

Detta var rubriken på ett panelsamtal med Andres Lokko och Björn Wiman jag medverkade i som en del av 100-årsfirandet av Enskede kyrka i söndags. Innan var jag galet nervös då detta är två journalister jag läst och sett upp till under flera år, men som Andres skrev i ett uppmuntrade mejl någon vecka innan;

äh, var inte nervös – jag är övertygad om att iaf kombon wiman och jag är ganska så självgående. någon pinsam tystnad lär knappast uppstå

Och detta var absolut sant. Det blev ett gott och roligt samtal från Schütz till My morning jacket via Mozart och Prince – och inte minst, gaydisco. Jag vet inte om vi kom fram till något eller fick några konkreta svar, men det var nog inte heller meningen. Slutklämmen blev dock det Sven-David Sandström sa i samband med den stora beställning han fick på musik för hela kyrkoåret, nämligen att ”Musiken kan rädda kyrkan”.

David Åberg

David Åberg

Vi var också inne på den paradox som finns i att det finns något bra och fint med den känsla av vördnad och andakt man får av själva kyrkorummet som bl.a. är det som rock- och popakter söker när de gör konserter i kyrkor, medan man samtidigt vill att det ska vara ”lätt” att ta sig till kyrkan, att det ska vara låga trösklar. Jag tror att detta tangerar den fråga biskop Eva ställde oss inför sitt besök hos oss i höstas

Hur kan vi tala tydligt om Kristus och samtidigt ha alla dörrar öppna?

Andres Lokko

Andres Lokko

Björn Wiman

Björn Wiman

En fråga som jag hade och som jag inte tycker att jag fick något tydligt svar på var den om kyrkan som kulturbärare. Svenska kyrkan är förstås en otroligt viktig kulturbärare både vad gäller konstskatter i form av tavlor, statyer, kyrkobyggnader och musik. Jag tycker själv personligen att det är oerhört viktigt att kyrkan förvaltar det arv som finns efter generationer av troende, men är det Svenska kyrkans roll som en idéburen organisation att förvalta detta, egentligen? De konstskatter, både musikaliska och bildliga som finns är snarare hela Sveriges än bara kyrkans, när man ser på den statusen som kyrkan hade i gångna tider. Och vad händer om Svenska kyrkan kommer på att det bästa sättet att tala om Kristus i Sverige idag är att inte bevara den bildkonst och musik som är en gemensam kulturskatt för hela Sverige. Kyrkan kan inte vara ett museum eller en hembygdsförening.

Det bjöds också på levande musik och jag hade en stark förhoppning om att få göra både Schütz och Prince på samma kväll. Schütz var med, så också Sven-Erik Bäck, Lisa Nilsson och, förstås, Tomas Andersson Wij. Men Prince får vänta ett tag till.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kör, kyrkomusik

Välkommen med hälsning om julefrid

Egentligen trodde jag nog att jag inte skulle skriva om det här igen. Vill liksom inte framstå som tjatig, tjurig och enkelspårig, men nu kan jag faktiskt inte låta bli.

Lucia har varit här och bjudit oss på kaffe och burit bud om julen, flera gånger om dessutom. Det har varit lussande på dagis, skola, med körer, på äldreboenden, i tv och i gudstjänst. Så för en som är insyltad är det rätt skönt att det är över för i år. Lucia ska förutom kaffet också komma med hälsning om julefrid, som det står i visan, men där känner jag att hon inte riktigt håller vad hon lovar.

36686Dagarna innan den trettonde december har jag och min musikerkollega suttit i vårt arbetsrum på övervåningen i Enskede kyrka och lyssnat till skolklasser som övat inför sina luciatåg. Oftast har det varit såväl en fysisk som psykisk pina. Det är inte repertoarvalet som har varit dåligt, inte heller är det så att barnen absolut inte kan sjunga utan det är som oftast tonarterna som är problemet. Alla känner nog till att barn är mycket mindre än vuxna, men det verkar vara svårt att förstå att då även stämbanden är mindre. Korta stämband kan inte ta lika låga toner som långa, precis som att en piccolaflöjt har ljusare ton än en normalstor. Det är dessvärre snarare regel än undantag att barn i skolor och inte minst förskolor får sjunga i lägen som passar otränade pedagogröster. Dessutom händer det allt som oftast att barnen inte ens får en startton, de ska bara börja sjunga. Hur sjutton ska det kunna bli unison sång då!? Egentligen kan väl alla barn sjunga, men då måste man ge dem möjlighet att faktiskt göra det. De senaste veckorna har det i mitt FaceBook-flöde delats en utmärkt artikel från SvD i ämnet som kom redan i februari och som jag hänvisat till tidigare.

Är det inte tonarterna som är emot barnen så är det föräldrarna. I barnkörerna i vår församling har vi som regel att föräldrarna inte är med på repetitionerna eftersom att det blir lättare för barnen att koncentrera sig på det de ska göra då, nämligen sjunga. Det händer så lätt annars att man gärna vinkar till mamma eller pappa lite då och då, eller får ett styng av längtan efter föräldrarna om man ser dem. När jag var på Luciatåg med dottern och hennes kör för några dagar sedan stod det smärtsamt klart för mig att man kanske borde porta en del föräldrar inte bara från övningar utan även från uppsjungningar. Det var en uppsjö av föräldrar som om de inte stod upp i bänkarna och filmade eller tog kort vinkade till sina barn för att fånga deras uppmärksamhet. Jag blev faktiskt omåttligt upprörd. Jag kan förstå att körbarnen vill vinka till sina föräldrar ibland och att syskon vill stå upp i bänkarna för att se ordentligt. Men detta var inte klokt! Vuxna människor som skymmer för de som sitter bakom och som stör sina egna barn i deras koncentration när de ska framträda inför en stor publik! Som tur var hade vi vårt eget luciatåg dagen efter och uppmanade alla att inte filma eller fotografera under pågående gudstjänst.

Jag ber om ursäkt för mitt bittraste blogginlägg hittills. För att spä på den dåliga stämningen avslutar jag med världsrekordet i dålig barnsång. Lyssna på detta: Hur kan man ge barn en sådan tonart och hur kan man med gott samvete ge barn ett sådant fruktansvärt patetiskt ackompangemang. Det hade aldrig fått ske till vuxna. Vi har den här skivan hemma och egentligen vill jag bara slänga den i golvet och hoppa på den, men då fastnar väl skiten under fötterna istället.

5 kommentarer

Filed under Barnkör, Kör

the Bucket List

To kick the bucket är en engelsk eufemism för ”att dö”, man kan jämföra med svenska motsvarigheter som ”gå runt hörnet” eller ”ta ner skylten” och en bucket list är helt en enkelt en lista över saker man vill eller bör göra innan man tar på sig träfracken.

Just nu känns det som att jag prickar av saker på min musikaliska bucket list i god takt, för en knapp månad sedan gjorde jag Mozarts Requiem med kammarkören, orkester och solister och snart är det dags för Bachs Juloratorium med vokalensemblen och Drottningholms barockensemble. Båda två är riktiga drömprojekt.

När man i Falun firade minnet av Mozarts tvåhundrade dödsdag i december 1991 var jag elva år och fick möjligheten att vara med och sjunga altstämman i rekviet. Jag minns hur jag satt på golvet framför stereon hemma i vardagsrummet med noterna i knät och lyssnade på en inspelning med Riccardo Muti och Radiokören och Eric Ericsons kammarkör. mozart2Och varje dag hörde vi Ingemar von Heijne i Mozartalmanackan på P2. När jag bestämt att jag skulle göra Mozarts Requiem skapade jag ett dokument i datorn där jag skrev in min önskeensemble, vilka jag helst ville jobba med, både vad jag gäller orkester och solister. Jag skrev först en bock när de fått en förfrågan och sedan en till om eller när de tackat ja, och banne mig blev det inte så lyckligt att jag fick som jag ville. Och det blev en fantastisk konsert! När jag vände mig om för att möta publiken in vi skulle börja såg jag hur de längst bak i kyrkan bar in soffor från cafédelen för att folk skulle få sitta. Det var omkring 300 personer på plats. Och alla spelade och sjöng strålande.

Även Bachs Juloratorium fick jag uppleva som ung korist. 29/12 1989 står det på mitt slitna klaverutdrag, då skulle jag snart fylla 10 år och jag sjöng det 10 år på raden i först altstämman, sedan tenor och slutligen som bas. Så det är förstås med viss bävan, men stor glädje som jag nu tar mig an detta drömprojekt. Men det kommer inte att bli ett vanligt Juloratorium i Enskede-Årsta församling. Jag har strukit alla recitativ och i princip alla arior och även flera koraler och körer och tagit fasta på grundberättelsen om Jesus födelse och tagit hit skådespelaren Pia Johansson som kommer att läsa julevangeliet på svenska. Jag är övertygad om att detta kommer bli en utmärkt version som lyfter fram dramat. Men frukta inte, ni kommer få höra både Jauchzet, frohlocket! och Herrscher des Himmels och mycket annat.

Och som om inte detta vore nog så fyller Enskede kyrka 100 år 2015 och till själva födelsedagen i november planeras en konsert med kammarkören, orkester och solister med Faurés Requiem samt ett uruppförande av min gode vän tonsättaren Kjell Perder. Det finns så mycket att vara tacksam för!

3 kommentarer

Filed under Enskede kammarkör, Kör, konsert, kyrkomusik

Volapük

Volapük eller volapyk (”världsspråket”, av vol ”värld”, -a [genitivändelse], pük ”språk”. Jfr eng. world och speak.) är ett planspråk avsett som internationellt hjälpspråk, skapat av den tyske prästen Johann Martin Schleyer och offentliggjort 1879. Volapük är främst baserat på engelska och tyska, ackompanjerat av en tämligen tung grammatik. Språket är i mångt och mycket en inspirationskälla till esperanto som är ganska likt, men använder sig av en betydligt enklare grammatik.

Varför ett blogginlägg om ett stendött, 145 år gammalt påhittat språk? Det här kommer faktiskt inte alls handla om volapük (trist, tycker kanske någon), utan om ett annat världsspråk, ett språk som har betydligt fler användare än de runt tjugo personer som sägs behärska volapük idag.

Vid midsommar var jag på en 50 års-fest för en körkompis, det var drygt 100 personer där från när och fjärran och förstås en del körfolk. Vid ett tillfälle under middagen reste sig jubilaren upp och ursäktade sig för alla icke-körsångare, men bad att få sjunga två klassiker, Uti vår hage och Sommarpsalm, vilket vi gjorde sittande vid borden. Reaktionen från mina bordsgrannar fick mig att reflektera över vilken ynnest det är för oss körsångare att behärska detta världsspråk. Här fanns det ett kanske 20-tal sångare från olika körer, vissa hade aldrig träffats förut, men vi har ett gemensamt språk i den skatt av standardsånger som sjungs över hela landet. Jag har levt så länge i den världen att jag ser det som självklart.

Senare under sommaren medverkade Voces Nordicae, en vokalensemble jag sjunger med, i något som heter Musik och medmänsklighet, en körfestival med fokus på att finna nya vägar för att göra musiken än mer angelägen för både utövare och publik. Där kom vi att musicera tillsammans med bl.a. en kör från Indonesien och vi fann varandra, trots språkliga barriärer, i körsången.

Musiken spränger gränser, inte bara mellan nationer och språk, utan även i tiden. Som kyrkomusiker, en kyrkans musiker, är man en länk i ett större sammanhang, en del i den eviga lovsången. En psalm som Det är en ros utsprungen ljuder på juldagen över hela världen och har så gjort i nästan 700 år och kommer man till gregorianiken handlar det förstås om ännu större tidsrymder. Med detta sagt så vill jag säga att kyrkan förstås inte bara ska vara en traditionsbärare, men jag ser det som en rikedom, på samma sätt som det är fantastiskt att vi läser texter och böner som används över hela världen och sen urkyrkan. Sången blir en gemenskapshandling genom rum och tid.

Nu har vi kommit in i september, och därav dagens musiktips. En fransk kör, med svensk dirigent sjunger svensk musik på danska. Stenhammars September med kören Accentus under Eric Ericsons ledning.

Så här skriver Staffan Alberts, en av våra präster i församlingstidningen:

Genom musiken kan vi få en glimt av Guds rike. Den plats, eller det tillstånd som är ljuset i sin renaste form. ”Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång”, som vi sjunger i den mest älskade psalmen.
Musik är eskapism, men också konkretiserande av de stora drömmarna. En möjlighet för Guds rike att bryta in i tiden. Amen.

Lämna en kommentar

Filed under Kör, kyrkomusik, Psalm

Enighet

Enskede kyrkas torn

Enskede kyrkas torn

Det är mycket som händer i min församling nu, som jag tidigare skrivit här är det stora personalförändringar på gång och igår avskedspredikade vår förra kyrkoherde och på söndag så installeras vår nye. Det blev en mycket fin gudstjänst igår där dagens texter på temat tjänande gav en god grund till en utmärkt predikan där det bland annat sas att vi måste söka enhet, inte för vår egen skull, utan för andras. Våra strider, vi kristna sinsemellan, står i vägen, skymmer sikten för de som söker Gud. De söndagar och de teman som nyss varit och som kommer leder på ett bra sätt upp till kyrovalet nu till helgen, igår handlade texterna som sagt om tjänande med det övergripande temat Enheten i Kristus, veckan innan dess var det Medmänniskan och nu på söndag är temat Ett är nödvändigt.

Allt som allt alltså; älska era fiender, tjäna varandra, sträva inte efter makt, hjälp de fattiga och nödlidande, sätt andra högre än er själva, sträva inte efter jordisk makt, det är tron som är central.

Precis som Susanna Birgersson skriver i sitt lysande inlägg i DN är det mer eller mindre omöjligt att sätta en politisk etikett på Jesus, och det ska man heller inte göra. Kyrkan är större än politiken. På ett sätt kan man givetvis (och bör kanske också) önska ett högt valdeltagande, men å andra sidan är det kanske bra om endast de som verkligen är intresserade av vad kyrkan är och står för röstar. Då får man kanske bort vaneröstandet på de traditionella politiska partierna som mest ser kyrkovalet som en språngbräde mot riksdagsvalet. Socialdemokraterna går till exempel till val med sloganen Den femtonde september tar vi första steget mot regeringsskifte.

Jag vill ha bort partipolitiken helt från kyrkan och då finns det flera listor att välja på.  Gör ett sådant val du med.

Sist en glad låt med temat enighet.

Lämna en kommentar

Filed under musiktips, politik, predikan

Låt barnen sjunga med dig

Igår var jag på min första skolavslutning som förälder. Det togs en hejdlöst massa kort, videofilmades, delades ut blommor, rektor talade och solen sken. Det var som det skulle helt enkelt. Dessutom sjöng barnen, alla klasser sjöng tror jag, dessutom spelade en del ukulele, bas, gitarr, trummor och piano. På min sons skola, som är en vanlig kommunal låg- och mellanstadieskola, är de mycket stolta över sin musikundervisning och musiklärare. Och utefter vad jag har upplevt har de all anledning till det.

I Svenska Dagbladet fanns det häromdagen en mycket bra artikel i ämnet som varmt rekommenderas. Jag har själv skrivit i ämnet tidigare här på bloggen. Dels satsas det inte på musiken, dels satsas det inte på barnen.

Jag har tre barn och alla sjunger mer eller mindre. När vi frågade dottern, 4 år, vad hon ville göra i sommar svarade hon:

Gå på kören!

Sonen på 1.5 sjunger mer en vad han pratar och sätter många melodier. Äldste sonen sjunger väl kanske bäst men säger titt som tätt att han vill sluta i kören,

Om jag inte får sluta på kören är ni jättedumma! Om någon i skolan får veta att jag sjunger i kör kommer jag inte ha några kompisar!

Förfärligt att det ska behöva vara så, och vid så tidig ålder. Men jag kan samtidigt förstå att han vill sluta eftersom att han är ensam kille där. Till hösten ska jag dock starta en gosskör i församlingen dit jag redan har ett antal anmälningar. Kanske sätter jag honom där med, även om det inte är optimalt med pappa som ledare.

Lämna en kommentar

Filed under Barnkör

Sorg och saknad, men framtidshopp

Igår avtackade vi inte mindre än sju medarbetare på personalmötet, förutom dessa är det en som vi sa ajö till för några veckor sedan och kyrkoherden som avskedspredikar efter sommaren. Det känns sorgligt när det är så många goda krafter som lämnar samtidigt, men visst är det spännande att se vad som kommer framöver också. Men oron finns där…

Sen några månader tillbaka har jag och några kollegor fått ett nytt fint arbetsrum i den nyrenoverade Enskede kyrka och vi är ett bra och trevliggt gäng som sitter där, det gläder mig mycket och känns bra inför framtiden.

Jag fick tips om den fantastiske, sjungande amerikanske pastor T.L. Barrett och fastnade omedelbart för detta sväng. Vi har många bra präster i församlingen, men de wailar inte lika bra som pastor Barrett.

När jag hörde det tänkte jag direkt att jag borde ringa och tipsa en av mina gamla kompisar som gillar den här typen av musik, men kom på att han dog för snart två år sedan och drabbades av plötslig sorg och saknad.

1 kommentar

Filed under församling, musiktips