Vi ska med Voces Nordicae göra en julkonsert tillsammans med Drottningholms barockensemble, vilket ska bli fantastiskt kul. Fokus ligger förstås på den renässans och barock och vi gör julmusik av Händel, Bach, Palestrina, Gabrieli m.fl., men vi sjunger även Otto Olssons Guds son är född, en av mina personliga favoriter. Den sista versen börjar
En härlig tröst att han som är vår frälsare en gång ska bli vår domare. En härlig tröst!
Detta citat brukar jag alltid plocka fram när det börjar suckas över domsöndagen, om hur svåra texterna är, om hur jobbigt det är med brinnande ugnar o.s.v. Då brukar jag påpeka att domsöndagens liturgiska färg är vit, att temat är Kristi återkomst, det är en fest helt enkelt och det är vår räddare som dömer.
Våra personalmöten på tisdagar brukar vi börja med bibelstudium över kommande söndags text, så även i tisdags, dock ska jag erkänna att eftersom det var just i tisdags var jag då fullt fokuserad på vad som skulle komma att ske den kvällen. Returmötet i VM-kvalet mellan Sverige och Portugal alltså. Något jag nu kanske helst glömmer. Men jag kunde koppla även detta till domsöndagen, för när Alexander Gerndt byttes in i den första matchen på fredagen fylldes sociala medier med hat och fördömanden. Orsaken? Alexander Gerndt har dömts till villkorlig dom för hustrumisshandel. Svenska fotbollförbundet har skött hela det här ärendet klantigt, det ska medges, de stängde till exempel av honom för spel i landslaget innan fastslagen dom, men jag tycker att när dom nu fallit och han tar sitt straff så behöver han inte dömas av oss andra. När jag argumenterade för detta i tisdags trodde jag att han även avtjänat sitt straff, men den villkorliga domen går tydligen ut i januari, men att bua ut honom, som man gjorde när han byttes in i tisdags, tycker jag är förfärligt. Det är klart att hans gärningar är förfärliga, men att bli utbuad tror jag inte gör någon till en bättre människa. Jag tycker inte om burop över huvud taget, varken mot med- eller motspelare. Domen är inte vår att ge.
