Tag Archives: dop

Det är fegt att öva

Det är fegt att öva

Så säger vi kyrkomusiker – och andra musiker och sångare också för den delen – lite då och då. Mest kanske som en sorts besvärjelse när man inte hunnit, orkat eller haft tid för detta. Och det är klart att, har man, som det kan vara under en intensiv vecka, två begravningar, fyra dop, en vigsel och en högmässa – förutom ordinarie verksamhet med körer och andra grupper så blir inte förberedelsen optimal. Är det dessutom så att det har önskats, säg, Gammal fäbodpsalm på begravningen och För kärlekens skull på vigseln som man spelat ett antal hundra gånger så övar man inte ihjäl sig. Men nog har det hänt att man haft en knut i magen för att man känner att man inte gjort sitt bästa, man hade kunnat förbereda sig bättre, eller i värsta fall; man hade kunnat förbereda sig.

Ibland går det dock illa och man lär sig en läxa. För några år sedan fick jag som önskemål på en begravning Sommarpsalm och Vid Frösö kyrka av Wilhelm Peterson-Berger. Standardmusik bägge två, men ändå sådant som, åtminstone av mig, kräver viss förberedelse. Så jag hade spelat igenom bägge styckena för att känna att jag hade de något så när i fingrarna. Jag minns inte riktigt, men jag använde säkert ordentligt med agogik och saktade ner inför svåra passager och gjorde konstpauser inför knepiga ackord och förenklade vissa grejer. Det är ju ändå huvudtemat, det de känner igen, som de vill höra.

Under prästens griftetal fick jag sedan veta att den avlidna varit styrelsemedlem i Wilhelm Peterson-Bergersällskapet!

Annonser

3 kommentarer

Filed under förrättningar, kyrkomusik

Det jag gör betyder något

En av mina absoluta favoriter på radio är Spanarna. När jag cyklade till jobbet idag lyssnade jag på ett fyra år gammalt program med bland andra Göran Everdahl. Han spanade då om kyrkliga handlingar (dop, vigslar och begravningar) i förändring. Han menade till exempel att i vårt samhälle är i princip det juridiska skälet till vigsel borta – vi har sambolagar, det religiösa – vi lever i ett av världens mest sekulariserade samhällen samt den sociala aspekten – man blir inte utstött om man lever i ett samboförhållande. I takt med att dessa anledningar till vigsel försvinner ökar den individuella, personliga synen. Det är min dag, mitt bröllop. Jag vill göra det på mitt sätt. Det är inte samhällets, kollektivets, familjens gemensamma fest.
Detta märker jag av i mitt jobb, inför vissa vigslar kan det vara hur mycket telefonsamtal och mejl fram och tillbaka som helst. Är det okej nu? Har du förstått vilken musik som ska spelas? Måste vi sjunga psalmer? Kan vi inte göra så här istället? Sen när dagen är inne spelar man det som har önskats och sedan inte ett ord efteråt. En generalisering förstås, men så är det ofta.

Dimman lättar.

Dimman lättar.

Att spela på begravningar är bland det finaste och viktigaste jag gör, man har ofta goda samtal med de anhöriga där vi pratar om musikönskemål. Som organist är det dessutom roligt (om man får använda det ordet) med begravningar eftersom det är mycket musik som ska spelas, oftast riktigt bra musik, och har man tur får man kompa en duktig solist. Det är klart att man kan få spela mycket på en vigsel också, men den stora skillnaden är efter gudstjänsten, vid en begravning kommer ofta de anhöriga fram efteråt och tackar och man märker att man har fyllt en viktig funktion, medan man på dop (ytterst generellt) kan känna sig som en speldosa och det till vigslar (även detta generaliserande) är oerhört mycket jobb innan men inte mycket lön för mödan. Nu ska jag samla mig inför dagens begravning av ung man, född 1986, död i en överdos, där jag vet att det kommer betyda mycket för mamman att jag spelar Air av Bach som inledningsmusik och avslutar med Tears in heaven..

3 kommentarer

Filed under förrättningar, gudstjänst

Homonym

Idag döps två Estelle, dels ett tunneltåg i Stockholm som döps till Estelle, dels en tronarvinge som döps till ett liv i gemenskap med Gud.

I morse sa man på P1 morgon i radio att ”det finns 604 Estelle i Sverige, men i dag blir de 605”. Detta är förstås inte fallet. Döpa är en homonym,  två ord som stavas och uttalas på samma sätt, men har olika betydelser, man kan döpas in i den kristna kyrkan (förekommer också i andra religioner) eller så kan man döpas till ett namn. Så här står det i dopordningen i Svenska kyrkans Kyrkohandbok:

P Vilket namn har ni/du gett ert/ditt barn?

Det är prästen som frågar och formen är ställd i perfekt.

Svenska kyrkan i stort och även Stockholms stift satsar mycket tid och pengar på dopet nu. Vi vill visa varför vi döper och varför vi tycker att det är viktigt. Doptalen sjunker nationellt, men i Lunds stift vittnar biskop Antje Jackelén om att de fått upp siffrorna igen, så förhoppningsvis kan satsningen ge något även här. I min församling bjuder vi bl.a. in till drop-in dop på lördag.

Dopet är en gåva och ett större mysterium än bara en namngivningscermoni.

Lämna en kommentar

Filed under förrättningar, församling