Tag Archives: bibeln

Fem gånger mer kärlek eller kyrkan som moraltant

Under hösten gick jag och min hustru en kurs i föräldraskap (vi kände att det var dags nu när yngste sonen fyllt tre) och där talades det ideligen om att för varje tillrättavisning eller åthutning måste du ge fem gånger mer kärlek; det kan vara enkla saker, som kramar, rufs i håret eller ett leende, det behöver alltså inte vara presenter eller så. Om detta kan man läsa i Martin Forsters bok som heter just Fem gånger mer kärlek.

I kyrkan talar vi gärna och ofta om att man är villkorslöst älskad för den man är, att alla är välkomna hur vi än ser ut och är och så vidare. Gott så. Kyrkan har ju tyvärr en historia där detta med Kristus oändliga kärlek till mänskligheten inte varit tillräckligt tydlig.

Jag älskar givetvis mina tre barn, men det hindrar ju inte att jag förmanar dom, eller skäller när de gör sådant de inte får eller bör, men då gäller det att jag fyller på min förtroendepott, d.v.s. ger fem gånger mer kärlek. Kanske har kyrkan nu fyllt sin förtroendepott så att vi kan börja förmana och eventuellt även tala om moral, utan att glömma bort kärleken och förlåtelsen.

Det påpekas ofta att Jesus umgicks med horor och tullindrivare, vilket är sant. Han umgicks med dem och älskade dom, men det man ofta glömmer bort är att han också uppmanar dom att sluta synda.

Min önskan är givetvis inte att det börjar talas sexualmoral från predikstolen, men att erkänna att det finns saker som bör förändras, och det ska i så fall talas om. (Kanske snarast i bikt eller annat personligt samtal än från predikstolen.) När vi idag diskuterade pedagogisk grundsyn på jobbet var vi överrens om att vi ville utmana och kanske även vara obekväma. Jag börjar bli trött på kärleksmums och är sugen på en rejäl rågbulle.

Annonser

1 kommentar

Filed under predikan, skolkyrka

Kallelsen

Under mitt första år i församlingen skulle vi åka på konferens med medarbetarna till Åkerögården. Jag minns inte exakt vad vi skulle prata om, men jag blev av kyrkoherden ombedd att tillsammans med en diakon hålla i en andakt med tema kallelse. Ung och grön som jag var blev jag förvånad, men stolt över uppgiften och skrev en kort betraktelse. Sen hampade det sig så att min dotter blev sjuk och jag kunde inte följa med, jag blev hemkallad och hoppade av bussen innan vi ens kommit tre kilometer, så jag har aldrig hållit betraktelsen. Idag är det på dagen fyra år sedan jag skrev den, ser jag i datorn. Här är den, något storvulen kanske, men jag ville väl visa mig på styva linan kanske…

Självförverkligande är idag ett ord man hör allt mera, man ska hitta sig själv, veta vad man vill göra med sitt liv. Man planterar träd i Afrika, bor på kibbutz i Israel, dansar frigörande dans, drejar, åker till Nordnorge och rensar fisk. 
Inget fel i det i och för sig, men jag tycker att man lätt missar det mest givna stället att söka på. Inom sig. 
Varför åka till Afrika för att hitta sig själv när det kanske räcker med att sätta sig på en stol i köket? Var tyst och öppna dig för Guds tilltal. 
Lev ditt liv där du är, men samtidigt i Guds närhet. 
Jag vill så väldigt gärna ha en tydlig kallelse och en stor, viktig uppgift. Gärna något som andra lägger märke till. Men många är kallade, få är utvalda står det ju i skriften. Alla kan inte spela förstafiol i orkestern. Vad vore Bachs Juloratorium utan pukorna? Även om de mest sitter och räknar takter. 
Nej, jag får verka för Guds rike där jag är satt. Min uppgift är viktig. Världen behöver Guds kärlek strömmande genom mig som det står i psalmen vi snart ska sjunga. Jag sätter mig på min köksstol och lyssnar intensivt. Även om jag inte hör något just idag vet jag att jag är älskad och att den kärlek jag får måste jag ge vidare. 

1 kommentar

Filed under bön, predikan

Om Gud är för oss…

Så här står det i skriften, närmare bestämt i Romarbrevets åttonde kapitel, 31:a versen:

Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss?

Tja, vad säger ni? Så här på rak arm kommer jag att tänka på

  • Vädret
  • Marknaden
  • TV-tablåerna
  • Tyngdlagen
  • Tiden
  • Det allmänna opinionsläget

Nåväl, på söndag har jag Förvårskvällskonsert med Enskede kammarkör, det vore ju fint med en aning mer vår i luften till dess.

Lämna en kommentar

Filed under Enskede kammarkör, konsert

Bibelhumor

Jaja, det är säkert många som hört den här historien, men jag drar den ändå. Det var ju trots allt berättelsen om Jesus och kvinnan vid Sykars brunn som var gårdagens evangelietext.

Det var ett par som skulle gifta sig och maken hade en farbror som var missionsförbundare som av någon anledning inte kunde närvara vid själva högtidligheten. Han hade därför skickat en hälsning till toastmastern via en släkting att läsas upp vid bröllopet, han bifogade en bibelvers. Han gav släktingen koden 1 Joh 4:17-18 för att han skulle slippa teckna ned hela bibelstycket. I Första Johannesbrevet, fjärde kapitlet sjuttonde och artonde versen står följande:

I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet.

Fram mot efterrätten och kaffet under bröllopsfesten var det dags för telegrammen. Toastmastern hade plockat med sig en bibel från kyrkan för att kunna läsa upp farbrorns hälsning. Han bläddrade upp stället och läste:

Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade: ”Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.”

Stor förvirring uppstod i salen. Vad var det som gått snett. Vigselprästen kunde efter viss möda reda ut misstaget. Toastmastern hade missat den första ettan i 1 Joh 4:17-18 och läst ur Johannesevangeliet Joh 4:17-18 istället.

 

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized