Tag Archives: Bach

Kyrkans roll i musiken och musikens roll i kyrkan

Detta var rubriken på ett panelsamtal med Andres Lokko och Björn Wiman jag medverkade i som en del av 100-årsfirandet av Enskede kyrka i söndags. Innan var jag galet nervös då detta är två journalister jag läst och sett upp till under flera år, men som Andres skrev i ett uppmuntrade mejl någon vecka innan;

äh, var inte nervös – jag är övertygad om att iaf kombon wiman och jag är ganska så självgående. någon pinsam tystnad lär knappast uppstå

Och detta var absolut sant. Det blev ett gott och roligt samtal från Schütz till My morning jacket via Mozart och Prince – och inte minst, gaydisco. Jag vet inte om vi kom fram till något eller fick några konkreta svar, men det var nog inte heller meningen. Slutklämmen blev dock det Sven-David Sandström sa i samband med den stora beställning han fick på musik för hela kyrkoåret, nämligen att ”Musiken kan rädda kyrkan”.

David Åberg

David Åberg

Vi var också inne på den paradox som finns i att det finns något bra och fint med den känsla av vördnad och andakt man får av själva kyrkorummet som bl.a. är det som rock- och popakter söker när de gör konserter i kyrkor, medan man samtidigt vill att det ska vara ”lätt” att ta sig till kyrkan, att det ska vara låga trösklar. Jag tror att detta tangerar den fråga biskop Eva ställde oss inför sitt besök hos oss i höstas

Hur kan vi tala tydligt om Kristus och samtidigt ha alla dörrar öppna?

Andres Lokko

Andres Lokko

Björn Wiman

Björn Wiman

En fråga som jag hade och som jag inte tycker att jag fick något tydligt svar på var den om kyrkan som kulturbärare. Svenska kyrkan är förstås en otroligt viktig kulturbärare både vad gäller konstskatter i form av tavlor, statyer, kyrkobyggnader och musik. Jag tycker själv personligen att det är oerhört viktigt att kyrkan förvaltar det arv som finns efter generationer av troende, men är det Svenska kyrkans roll som en idéburen organisation att förvalta detta, egentligen? De konstskatter, både musikaliska och bildliga som finns är snarare hela Sveriges än bara kyrkans, när man ser på den statusen som kyrkan hade i gångna tider. Och vad händer om Svenska kyrkan kommer på att det bästa sättet att tala om Kristus i Sverige idag är att inte bevara den bildkonst och musik som är en gemensam kulturskatt för hela Sverige. Kyrkan kan inte vara ett museum eller en hembygdsförening.

Det bjöds också på levande musik och jag hade en stark förhoppning om att få göra både Schütz och Prince på samma kväll. Schütz var med, så också Sven-Erik Bäck, Lisa Nilsson och, förstås, Tomas Andersson Wij. Men Prince får vänta ett tag till.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kör, kyrkomusik

Ett Juloratorium för alla

Än får man spela den underbara F-dur musiken i julserien i handboken, men granen är ute och de flesta adventstakarna undanplockade för den här gången och redan är vårterminen igång. Den jobbrelaterade julen var utmärkt med ett strålande luciafirande, absolut fullproppad kyrka på krubbgudstjänsten och stämningsfull julotta, men höjdpunkten var ändå Bachs Juloratorium som jag fick göra i både Enskede och Årsta. En dröm som gick i uppfyllelse.

juloratoriet

Från föreställningen i Årsta.

Tänk dig att du sitter i bänken i Thomaskyrkan i Leipzig julen 1733 och hör Johann Sebastian Bachs Weinachtsoratorium, du är uppväxt i trakten och är fullt förtrogen med språket och har därför inga problem att hänga med i vad som händer, dessutom är du marinerad i den lutherska tankevärlden och har alltså inga problem med att relatera till texterna av Picander och att berättaren sjunger och musiken överlag är dig heller inte främmande. Det är en enorm skillnad om man jämför med dagens konsertbesökare som lever i en helt annan värld. Min önskan var att utjämna dessa skillnader, göra verket mer lättillgängligt samt skapa en version för barn, dock utan att göra alltför mycket våld på Bachs musik.

Det första jag gjorde var att ta bort alla sjungna recitativ för att ersätta dessa med julevangeliet läst på svenska. När Årsta kyrka invigdes 2011 gjorde jag Förklädd gud med Pia Johansson som recitatör och jag har alltid velat jobba med henne igen och hon var villig att vara med även denna gång vilket var en enorm lycka. Hon var superb! Min önskan var att fokusera tydligt på själva kärnan i verket, alltså berättelsen om Jesus födelse, jag tog bort nästan alla arior och även en del koraler, men använde musik från alla sex kantaterna. Jag hade förvisso strukit en hel del, men den musik som var med var inte på något sätt förenklad eller förvanskad. Den fick tala för sig. Vi sjöng dessutom på tyska, det var bara bibeltexterna som var på svenska. Allt efter Luthers önskemål.

På lördagen var det en version för barn i Enskede kyrka om cirka 45 minuter där Pia läste en mer utbroderad version av julevangeliet, till viss del hämtad från Bibel för barn. På söndagen var det en mer vuxen version med ordinarie bibeltext och mer musik, den konserten blev dryga timmen. Allt blev oerhört lyckat, Pia läste som sagt strålande, Drottningholms barockensemble var i toppform och min kära Enskede vokalensemble sjöng stålande. Men bäst var kanske barnen under lördagen! De satt som förtrollade och sög in varenda ord av de Pia sa och var som förtrollade av Bachs musik.

3 kommentarer

Filed under Kör, konsert, kyrkomusik, Uncategorized

Ultimata julspellistan

Det började med adventsmusiken och nu har jag även gjort en spellista för jul för Svenska kyrkans räkning.

This is the beginning of a beutiful friendship.

Man kan tycka att det borde vara lättare att göra något för jul med all denna julmusik, men det är snarare svårare. Därför bestämde jag mig för ett tydligt begränsat tema. Alla 26 psalmer under temat ”Jul” i psalmboken i en lista, en version av varje psalm i olika stilar för att visa på bredden som finns. Det blev klassisk kör, gospel, pop, barock och soul i en salig blandning. Här har jag skrivit om alla låtar och här nedan finns själva listan.

1 kommentar

Filed under kyrkomusik, Psalm

the Bucket List

To kick the bucket är en engelsk eufemism för ”att dö”, man kan jämföra med svenska motsvarigheter som ”gå runt hörnet” eller ”ta ner skylten” och en bucket list är helt en enkelt en lista över saker man vill eller bör göra innan man tar på sig träfracken.

Just nu känns det som att jag prickar av saker på min musikaliska bucket list i god takt, för en knapp månad sedan gjorde jag Mozarts Requiem med kammarkören, orkester och solister och snart är det dags för Bachs Juloratorium med vokalensemblen och Drottningholms barockensemble. Båda två är riktiga drömprojekt.

När man i Falun firade minnet av Mozarts tvåhundrade dödsdag i december 1991 var jag elva år och fick möjligheten att vara med och sjunga altstämman i rekviet. Jag minns hur jag satt på golvet framför stereon hemma i vardagsrummet med noterna i knät och lyssnade på en inspelning med Riccardo Muti och Radiokören och Eric Ericsons kammarkör. mozart2Och varje dag hörde vi Ingemar von Heijne i Mozartalmanackan på P2. När jag bestämt att jag skulle göra Mozarts Requiem skapade jag ett dokument i datorn där jag skrev in min önskeensemble, vilka jag helst ville jobba med, både vad jag gäller orkester och solister. Jag skrev först en bock när de fått en förfrågan och sedan en till om eller när de tackat ja, och banne mig blev det inte så lyckligt att jag fick som jag ville. Och det blev en fantastisk konsert! När jag vände mig om för att möta publiken in vi skulle börja såg jag hur de längst bak i kyrkan bar in soffor från cafédelen för att folk skulle få sitta. Det var omkring 300 personer på plats. Och alla spelade och sjöng strålande.

Även Bachs Juloratorium fick jag uppleva som ung korist. 29/12 1989 står det på mitt slitna klaverutdrag, då skulle jag snart fylla 10 år och jag sjöng det 10 år på raden i först altstämman, sedan tenor och slutligen som bas. Så det är förstås med viss bävan, men stor glädje som jag nu tar mig an detta drömprojekt. Men det kommer inte att bli ett vanligt Juloratorium i Enskede-Årsta församling. Jag har strukit alla recitativ och i princip alla arior och även flera koraler och körer och tagit fasta på grundberättelsen om Jesus födelse och tagit hit skådespelaren Pia Johansson som kommer att läsa julevangeliet på svenska. Jag är övertygad om att detta kommer bli en utmärkt version som lyfter fram dramat. Men frukta inte, ni kommer få höra både Jauchzet, frohlocket! och Herrscher des Himmels och mycket annat.

Och som om inte detta vore nog så fyller Enskede kyrka 100 år 2015 och till själva födelsedagen i november planeras en konsert med kammarkören, orkester och solister med Faurés Requiem samt ett uruppförande av min gode vän tonsättaren Kjell Perder. Det finns så mycket att vara tacksam för!

3 kommentarer

Filed under Enskede kammarkör, Kör, konsert, kyrkomusik

En intensiv helg

Återigen måndag och jag förstår vitsen med lediga måndagar, och saknar att jag själv inte har några, har nu jobbat varje dag sedan förra måndagen.

I lördags hade jag och min lilla vokalensemble konsert i Enskede kyrka tillsammans med Drottningholms barockensemble och en sopransolist. Det var oerhört roligt! Jag både sjöng och dirigerade ett program med idel godbitar av Franz Tunder, Johann Sebastian Bach, Jan Dismas Zelenka och Wolfgang Amadeus Mozart. Efteråt följde trevligt umgänge. Roligt var det även att det var mycket folk i kyrkan och att det var uppskattat av såväl publik som medverkande. På ett sätt är det synd att vi inte gjorde någon inspelning, men det är också skönt att bara ha det som ett fantastiskt minne.

Igår, på kyndelsmässodagen var det återigen dags för Impromässa, det var skralt med sångare i kören. Vi var två andrabasar och …that’s it! Men jag och Magnus gjorde det bästa av situationen och det blev faktiskt riktigt fint. Men lyssnar på predikan på ett helt annat och mer intensivt sätt när man är medverkande i den och ska musikaliskt kommentera det som sägs. Var med och upplev! Nästa gång blir den andra mars.

1 kommentar

Filed under gudstjänst, Kör, konsert, kyrkomusik

Crossover

För några år sedan läste jag en intervju med mezzosopranen Cecilia Bartoli, hon fick bland annat frågan om hon skulle kunna tänka sig att göra något crossover-projekt. Hon var mycket tveksam för hon menade att dylika projekt allt som oftast sker på populärmusikens villkor; popsångare som tar in klassiska musiker, oftast stråkar, som spelar i bakgrunden, eller klassiska musiker som spelar eller sjunger poplåtar för att tjäna pengar. Krasst sett. Jag kan i mångt och mycket hålla med henne i detta, men ibland blir trots allt sagolikt bra. Malena Ernman i melodifestivalen är ett exempel och Ane Brun som sjunger Björk när den senare tog emot Polarpriset ett annat.

 

Jag vet att man inte får gilla Sting, jag minns att min storebror blev utbuad när han i en introtävling spelade Fields of gold, men jag gillar hans oräddhet inför den klassiska repertoaren. Han har bland annat spelat in en skiva där han tillsammans med en lutenist sjunger framför allt Dowland, men även några av sina egna låtar, bland annat just Fields of gold. För några år sedan kom han ut med en udda fågel bland alla kommersiella julskivor kallad If on a winter’s night där man knappast hittar någon av de vanliga glittriga julsångerna. Tillsammans med klassiskt skolade instrumentalister och några folkmusiker gör han till exempel en sång ur Schuberts Winterreise, Now winter comes slowly ur Purcells Fairy Queen samt en del klassiska carols. Han försöker inte efterhärma en klassiskt skolad röst utan gör det naturligt och, tycker jag, utmärkt bra. Skivan är en vattendelare, i recensionerna blev den antingen hyllad eller sågad, inte några lagoma treor. Min personliga, nya favorit är You only cross my mind in winter, en sång där Sting skrivit en oerhört vacker text till en underbar melodi av Bach.


Idén att textsätta en sats ur en av Bachs solocellosviter är udda, men briljant. Har framförs originalet, sarabanden ur den sjätte sviten av Yo-yo Ma.

3 kommentarer

Filed under Melodifestivalen, musiktips

Det jag gör betyder något

En av mina absoluta favoriter på radio är Spanarna. När jag cyklade till jobbet idag lyssnade jag på ett fyra år gammalt program med bland andra Göran Everdahl. Han spanade då om kyrkliga handlingar (dop, vigslar och begravningar) i förändring. Han menade till exempel att i vårt samhälle är i princip det juridiska skälet till vigsel borta – vi har sambolagar, det religiösa – vi lever i ett av världens mest sekulariserade samhällen samt den sociala aspekten – man blir inte utstött om man lever i ett samboförhållande. I takt med att dessa anledningar till vigsel försvinner ökar den individuella, personliga synen. Det är min dag, mitt bröllop. Jag vill göra det på mitt sätt. Det är inte samhällets, kollektivets, familjens gemensamma fest.
Detta märker jag av i mitt jobb, inför vissa vigslar kan det vara hur mycket telefonsamtal och mejl fram och tillbaka som helst. Är det okej nu? Har du förstått vilken musik som ska spelas? Måste vi sjunga psalmer? Kan vi inte göra så här istället? Sen när dagen är inne spelar man det som har önskats och sedan inte ett ord efteråt. En generalisering förstås, men så är det ofta.

Dimman lättar.

Dimman lättar.

Att spela på begravningar är bland det finaste och viktigaste jag gör, man har ofta goda samtal med de anhöriga där vi pratar om musikönskemål. Som organist är det dessutom roligt (om man får använda det ordet) med begravningar eftersom det är mycket musik som ska spelas, oftast riktigt bra musik, och har man tur får man kompa en duktig solist. Det är klart att man kan få spela mycket på en vigsel också, men den stora skillnaden är efter gudstjänsten, vid en begravning kommer ofta de anhöriga fram efteråt och tackar och man märker att man har fyllt en viktig funktion, medan man på dop (ytterst generellt) kan känna sig som en speldosa och det till vigslar (även detta generaliserande) är oerhört mycket jobb innan men inte mycket lön för mödan. Nu ska jag samla mig inför dagens begravning av ung man, född 1986, död i en överdos, där jag vet att det kommer betyda mycket för mamman att jag spelar Air av Bach som inledningsmusik och avslutar med Tears in heaven..

3 kommentarer

Filed under förrättningar, gudstjänst