Musik i advent

458px-FaluKristine_perspEnligt Lars-Åke Lundberg är advent mörker och kyla, november stämmer beskrivningen in på tycker jag, inte minst detta år då soltimmarna varit bedrövligt få. Själv är jag barnsligt förtjust över adventstiden och december och i helgen började den på bästa sätt i en proppfull Falu Kristine kyrka med dånande orglar, brass och körer. Härligt också att för en gångs skull få gå upp till det magnifika högaltaret vid vilket jag och hustrun vigdes för nästan 10 år sedan. Det kändes märkligt att vara ledig och visst kliade det i fingrarna en del, men det gick bra ändå.

Nåväl, i år fick jag i uppgift att sammanställa en Spotify-lista med adventsmusik (ingen julmusik!) som Svenska kyrkan skulle lägga upp på sin FaceBook-sida. En inte helt lätt uppgift, men kul. Man kan väl säga att listan kanske inte är en genomskärning av min musiksmak, det finns saker där som jag tycker kanske ska vara med på en dylik lista men som för den sakens skull inte går varm på min egen skivtallrik (läs Cyndee Peeters och Tommy Körberg). Tanken är väl att det ska finnas något för alla. Mycket nöje!

Annonser

2 kommentarer

Filed under gudstjänst, kyrkomusik, musiktips, Psalm

Volapük

Volapük eller volapyk (”världsspråket”, av vol ”värld”, -a [genitivändelse], pük ”språk”. Jfr eng. world och speak.) är ett planspråk avsett som internationellt hjälpspråk, skapat av den tyske prästen Johann Martin Schleyer och offentliggjort 1879. Volapük är främst baserat på engelska och tyska, ackompanjerat av en tämligen tung grammatik. Språket är i mångt och mycket en inspirationskälla till esperanto som är ganska likt, men använder sig av en betydligt enklare grammatik.

Varför ett blogginlägg om ett stendött, 145 år gammalt påhittat språk? Det här kommer faktiskt inte alls handla om volapük (trist, tycker kanske någon), utan om ett annat världsspråk, ett språk som har betydligt fler användare än de runt tjugo personer som sägs behärska volapük idag.

Vid midsommar var jag på en 50 års-fest för en körkompis, det var drygt 100 personer där från när och fjärran och förstås en del körfolk. Vid ett tillfälle under middagen reste sig jubilaren upp och ursäktade sig för alla icke-körsångare, men bad att få sjunga två klassiker, Uti vår hage och Sommarpsalm, vilket vi gjorde sittande vid borden. Reaktionen från mina bordsgrannar fick mig att reflektera över vilken ynnest det är för oss körsångare att behärska detta världsspråk. Här fanns det ett kanske 20-tal sångare från olika körer, vissa hade aldrig träffats förut, men vi har ett gemensamt språk i den skatt av standardsånger som sjungs över hela landet. Jag har levt så länge i den världen att jag ser det som självklart.

Senare under sommaren medverkade Voces Nordicae, en vokalensemble jag sjunger med, i något som heter Musik och medmänsklighet, en körfestival med fokus på att finna nya vägar för att göra musiken än mer angelägen för både utövare och publik. Där kom vi att musicera tillsammans med bl.a. en kör från Indonesien och vi fann varandra, trots språkliga barriärer, i körsången.

Musiken spränger gränser, inte bara mellan nationer och språk, utan även i tiden. Som kyrkomusiker, en kyrkans musiker, är man en länk i ett större sammanhang, en del i den eviga lovsången. En psalm som Det är en ros utsprungen ljuder på juldagen över hela världen och har så gjort i nästan 700 år och kommer man till gregorianiken handlar det förstås om ännu större tidsrymder. Med detta sagt så vill jag säga att kyrkan förstås inte bara ska vara en traditionsbärare, men jag ser det som en rikedom, på samma sätt som det är fantastiskt att vi läser texter och böner som används över hela världen och sen urkyrkan. Sången blir en gemenskapshandling genom rum och tid.

Nu har vi kommit in i september, och därav dagens musiktips. En fransk kör, med svensk dirigent sjunger svensk musik på danska. Stenhammars September med kören Accentus under Eric Ericsons ledning.

Så här skriver Staffan Alberts, en av våra präster i församlingstidningen:

Genom musiken kan vi få en glimt av Guds rike. Den plats, eller det tillstånd som är ljuset i sin renaste form. ”Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimssång”, som vi sjunger i den mest älskade psalmen.
Musik är eskapism, men också konkretiserande av de stora drömmarna. En möjlighet för Guds rike att bryta in i tiden. Amen.

Lämna en kommentar

Filed under Kör, kyrkomusik, Psalm

Snart bönsöndag

För några år sedan satt jag på att dopkaffe och diskuterade en av psalmerna vi just sjungit tillsammans med en präst och en musiker. Det var nummer 210, Jag lyfter ögat mot himmelen och de förfasade sig över att det numera skulle heta

Jag vet det visst att du ser på mig,
och vad jag ber vill du göra.

De tyckte det var både fel mot Runebergs original och dålig teologi och dålig teologi och detta kan jag absolut hålla med om, men faktum är att det i våra psalmböcker faktiskt står och vad jag ber vill du höra. Bra mycket bättre på alla plan.

Nåväl, jag har tidigare bloggat om när pray for har blivit tänker på så jag tänker inte säga så mycket om det nu, men jag har kommit att tänka på detta igen apropå en kollega som blivit sjuk, då har jag hört saker som vi ska tänka på honom och vi ska hålla tummarna. Och detta från människor anställda i kyrkan. Det är fint både att hålla tummarna och tänka på någon, men det förvånar mig ändå att man inte funderar på bönen. Kanske är det så att man trots allt funderar på den, eller till och med praktiserar den, men inte säger det högt. Ett tecken på kyrkans inre sekulisering sa någon. Tja, kanske.

En tidigare chef till mig sa, något tillspetsat. att det enda vi behöver göra är att låsa upp kyrkan, sätta på kaffet och tända ljuset i ljusbäraren så folk kan komma för att tända ljus, be och sätta sig ner med en kopp kaffe för att få prata.

Imorgon får jag vara med på lunchmusik i min hemförsamling, vi blir en kvartett som sjunger och det blir mycket roligt. Temat blir bön och svenskt och skulle vi annonserat hade jag tänkt mig en tag-line som

Vi sjunger ganska vacker musik ganska bra.

I och för sig blir det mestadels utmärkt musik med tema bön, som till exempel denna undersköna tonsättning av Fader vår av fransmannen Maurice Duruflé.

Lämna en kommentar

Filed under bön, Kör, musiktips, Psalm

Folkliga koraler och Wikipedia

Psalmcirkel. Kaffe, gemenskap och psalmsång

Psalmcirkel. Kaffe, gemenskap och psalmsång

Idag är det dags för Psalmcirkeln igen och den här gången är det våra folkliga koraler som står i fokus. Jag har funderat fram och tillbaka om Psalmcirkelns vara eller icke vara; de drar inte några stora skaror människor och det tar ändå en del tid i anspråk i en förhållandevis välfylld organisttjänst, men, det är bra att jag får tillfälle att själv fördjupa mig särskilt i ett ämne en gång i månaden som är intressant och som jag dessutom kan ha nytta av i min profession. Det kan vara väckelserörelsens musik, en specifik tonsättare, musikens roll under apartheid eller som den här gången, den folkliga koralen.

Förvisso är jag mas, uppvuxen i Falun, och musiker, men jag har faktiskt aldrig ägnat mig särskilt mycket åt folkmusik, tyvärr. Men vi sjöng förstås en hel del folkliga koraler i ungdomskören hemma, ofta i Fjedur-arrangemang och ett visst hum har jag nog.

Det är så lätt att se saker och ting svart och vitt och ofta framställs det med ett gyllene skimmer, tiden då man hade en försångare som tog ton och sedan satt alla kullor och masar i folkdräkt och sjöng och krusade så mycket de kunde. Man väntade in vid frasens slut till alla var färdiga innan man började på nästa. Sen kom den elaka Kungliga Musikaliska Akademien med Haeffner och hans koralbok i släptåg och ville bestämma hur alla skulle sjunga; fyrkantiga melodier utan några som helst krusningar eller annat tjafs.

Nu tycker jag att det är härligt med lokal variation och krusningar, men kan också se varför man ville skapa en mer enhetlig musik och gudstjänt över hela landet och fördelerna med det. Dock är jag fullt medveten om att det inte gjordes på ett särskilt sympatiskt eller känslofullt sätt.

Som de allra flesta människor använder jag idag Wikipedia som min huvudsakliga källa (dock inte den enda) vid research. Ofta fungerar det utmärkt, men då det är öppet för alla att skriva där så kan man inte lita på det till 100%. Adam Svanell skrev i Svenska Dagbladet en spännande artikel om Wikipedia för några år sen. (Läs den här.) Det är spännande när tyckande och personliga åsikter på ett övertydligt sätt speglar en artikel, vilket faktiskt även förekommer i t.ex. Nationalencyklopedien. Här kommer ett smakprov från Wikipedia om Folkliga koraler. Lägg särsklit märke till kängan till oss kyrkomusiker i slutet.

Dessutom var det så att Kungliga Musikaliska Akademien ville ha ett nästan ofattbart långsamt tempo. De melodier som duktiga försångare ville sjunga var mer utsmyckade (krusade) och med dagens öron säkert mer musikaliskt intressanta. Resultatet blev i många fall att melodierna lät mycket tråkigare än de melodier som duktiga försångare tidigare hade sjungit. Dessutom hamnade kantorerna i konflikt med församlingar som ville sjunga psalmerna på gammalt vis. Ända fram till våra dagar har det levt kvar en tradition i Svenska kyrkan att orgeln spelar psalmen med ett tempo och rytm som avsevärt avviker från hur församlingen faktiskt sjunger

 

Lämna en kommentar

Filed under kyrkomusik, Psalm

Rätt eller fel kunskapsmiljö

Det har alltid bott en slumrande soul/funk-diva i mig som dock alltför sällan får blomma ut. I all tysthet har jag nu knåpat ihop en mässa vars musikaliska hemvist jag har svårt att placera, men under dödshot så skulle jag nog säga att det rör sig åt soul eller funk-hållet, förhoppningsvis.

I förrgår hade jag så några begåvade musikervänner här i kyrkan som testade på musiken inför kvällens skärtorsdagsmässa och söndagen den 27 april då den ska göras. Och banne mig, blev jag ändå inte lite stolt. Jag tycker nog faktiskt att det blev rätt bra. Men frågan är vad jag ska göra på mässorna. Dirigera ett band? Knappast. Visst kan jag spela både bas, trummor och piano, men inte riktigt på den nivån och jag har väl inte så mycket att säga heller. Men det blir bra i alla fall tycker jag. Jag kände mig nästan som när jag pratar med elektriker eller bilmekaniker. Fast bara nästan.

berglin

I helgen fick jag möjlighet att dirigera Dalarnas Orkesterförening på en konsert i Kristinehallen hemma i Falun. Jag gjorde en liten svit med musik från Harry Potter-filmerna. Det är klart att jag var nervös, men det var väldigt skönt när jag kom upp på podiet och faktistkt kände att jag behärskar det här. Det är inte så ofta man får möjlighet att jobba med orkester, men nu har jag kanske fått den förmånen tillräckligt många gånger för att jag ska känna mig trygg i rollen. Redan igår fick jag en skiva från konserten och det lät riktigt bra. Här kan man läsa en recension.

dof

Nu ska jag se till att öva på helgens psalmer. Det blir fullt ös. Ett tips, 470 sjunger man alltför sällan!

Rymden fylls av fågelsång.
Stadens parker lövas.
Jesus uppstått. Varför skall
då min själ bedrövas?

Skärtorsdag (med ungdomar): 139, 398, 738
Långfredag (med Kammarkören): 140, 142, 456, 144. Kören sjunger Se vi gå upp till Jerusalem av Bäck, Crucifixus av Lotti, Allegris Miserere och Ad Dominum av Otto Olsson.
Påskdagen (med Vokalensemblen och gosskören): 146,678, 470, 936, 17. Det blir musik av Höybye och Agnestig för gosskören. Vokalensemblen sjunger Sven-David Sandström och en folklig koral i arr. av Bengt Granstam. Tillsammans sjunger vi en bit av vår kyrkoherde samt 678:an med församlingen.

1 kommentar

Filed under församling, gudstjänst, konsert, kyrkomusik

Älska din nästa – apropå fotbollsvåldet

Min äldste son spelar handboll och för någon vecka sedan var jag med honom på heldag med hans och några andra lag i Tumba och det var mycket bra organiserat. Det var övningar i teknik och samarbete samt att de spelade ett antal matcher, utan poängräkning. Jag fruktade det värsta när jag såg en del föräldrar, men mina fördomar kom på skam och det var inga skrikande pappor vid sidlinjen. Men, jag blev förvånad när jag insåg att det var bara jag som applåderade när motståndarna gjorde mål eller något annat bra.

När jag var 9-10 år och fick följa med pappa och storebror på hockey i Leksand var han noga med att man skulle applådera när motståndarlaget åkte in på planen och gjorde mål.

Man kan vara arg och sur för att de gör mål, men man måste visa när man tycker att de är duktiga.

IMG_1564

Lämna en kommentar

Filed under fotboll, politik

Det är fegt att öva

Det är fegt att öva

Så säger vi kyrkomusiker – och andra musiker och sångare också för den delen – lite då och då. Mest kanske som en sorts besvärjelse när man inte hunnit, orkat eller haft tid för detta. Och det är klart att, har man, som det kan vara under en intensiv vecka, två begravningar, fyra dop, en vigsel och en högmässa – förutom ordinarie verksamhet med körer och andra grupper så blir inte förberedelsen optimal. Är det dessutom så att det har önskats, säg, Gammal fäbodpsalm på begravningen och För kärlekens skull på vigseln som man spelat ett antal hundra gånger så övar man inte ihjäl sig. Men nog har det hänt att man haft en knut i magen för att man känner att man inte gjort sitt bästa, man hade kunnat förbereda sig bättre, eller i värsta fall; man hade kunnat förbereda sig.

Ibland går det dock illa och man lär sig en läxa. För några år sedan fick jag som önskemål på en begravning Sommarpsalm och Vid Frösö kyrka av Wilhelm Peterson-Berger. Standardmusik bägge två, men ändå sådant som, åtminstone av mig, kräver viss förberedelse. Så jag hade spelat igenom bägge styckena för att känna att jag hade de något så när i fingrarna. Jag minns inte riktigt, men jag använde säkert ordentligt med agogik och saktade ner inför svåra passager och gjorde konstpauser inför knepiga ackord och förenklade vissa grejer. Det är ju ändå huvudtemat, det de känner igen, som de vill höra.

Under prästens griftetal fick jag sedan veta att den avlidna varit styrelsemedlem i Wilhelm Peterson-Bergersällskapet!

3 kommentarer

Filed under förrättningar, kyrkomusik