Category Archives: predikan

Fem gånger mer kärlek eller kyrkan som moraltant

Under hösten gick jag och min hustru en kurs i föräldraskap (vi kände att det var dags nu när yngste sonen fyllt tre) och där talades det ideligen om att för varje tillrättavisning eller åthutning måste du ge fem gånger mer kärlek; det kan vara enkla saker, som kramar, rufs i håret eller ett leende, det behöver alltså inte vara presenter eller så. Om detta kan man läsa i Martin Forsters bok som heter just Fem gånger mer kärlek.

I kyrkan talar vi gärna och ofta om att man är villkorslöst älskad för den man är, att alla är välkomna hur vi än ser ut och är och så vidare. Gott så. Kyrkan har ju tyvärr en historia där detta med Kristus oändliga kärlek till mänskligheten inte varit tillräckligt tydlig.

Jag älskar givetvis mina tre barn, men det hindrar ju inte att jag förmanar dom, eller skäller när de gör sådant de inte får eller bör, men då gäller det att jag fyller på min förtroendepott, d.v.s. ger fem gånger mer kärlek. Kanske har kyrkan nu fyllt sin förtroendepott så att vi kan börja förmana och eventuellt även tala om moral, utan att glömma bort kärleken och förlåtelsen.

Det påpekas ofta att Jesus umgicks med horor och tullindrivare, vilket är sant. Han umgicks med dem och älskade dom, men det man ofta glömmer bort är att han också uppmanar dom att sluta synda.

Min önskan är givetvis inte att det börjar talas sexualmoral från predikstolen, men att erkänna att det finns saker som bör förändras, och det ska i så fall talas om. (Kanske snarast i bikt eller annat personligt samtal än från predikstolen.) När vi idag diskuterade pedagogisk grundsyn på jobbet var vi överrens om att vi ville utmana och kanske även vara obekväma. Jag börjar bli trött på kärleksmums och är sugen på en rejäl rågbulle.

Annonser

1 kommentar

Filed under predikan, skolkyrka

Kallelsen

Under mitt första år i församlingen skulle vi åka på konferens med medarbetarna till Åkerögården. Jag minns inte exakt vad vi skulle prata om, men jag blev av kyrkoherden ombedd att tillsammans med en diakon hålla i en andakt med tema kallelse. Ung och grön som jag var blev jag förvånad, men stolt över uppgiften och skrev en kort betraktelse. Sen hampade det sig så att min dotter blev sjuk och jag kunde inte följa med, jag blev hemkallad och hoppade av bussen innan vi ens kommit tre kilometer, så jag har aldrig hållit betraktelsen. Idag är det på dagen fyra år sedan jag skrev den, ser jag i datorn. Här är den, något storvulen kanske, men jag ville väl visa mig på styva linan kanske…

Självförverkligande är idag ett ord man hör allt mera, man ska hitta sig själv, veta vad man vill göra med sitt liv. Man planterar träd i Afrika, bor på kibbutz i Israel, dansar frigörande dans, drejar, åker till Nordnorge och rensar fisk. 
Inget fel i det i och för sig, men jag tycker att man lätt missar det mest givna stället att söka på. Inom sig. 
Varför åka till Afrika för att hitta sig själv när det kanske räcker med att sätta sig på en stol i köket? Var tyst och öppna dig för Guds tilltal. 
Lev ditt liv där du är, men samtidigt i Guds närhet. 
Jag vill så väldigt gärna ha en tydlig kallelse och en stor, viktig uppgift. Gärna något som andra lägger märke till. Men många är kallade, få är utvalda står det ju i skriften. Alla kan inte spela förstafiol i orkestern. Vad vore Bachs Juloratorium utan pukorna? Även om de mest sitter och räknar takter. 
Nej, jag får verka för Guds rike där jag är satt. Min uppgift är viktig. Världen behöver Guds kärlek strömmande genom mig som det står i psalmen vi snart ska sjunga. Jag sätter mig på min köksstol och lyssnar intensivt. Även om jag inte hör något just idag vet jag att jag är älskad och att den kärlek jag får måste jag ge vidare. 

1 kommentar

Filed under bön, predikan

Tacksägelsedag

Tacksamhet kan vara en av de största bristvarorna i dagens samhälle, sa vår kyrkoherde på morgonmässan i tisdags. Och jag kan inte annat än hålla med honom. Det är svårt med tacksamhet, det är mycket lättare att sätta fingret på vad man är missnöjd med och saknar än att försöka radda upp det man är nöjd med och glad över. Det skrevs säkert mer än dubbelt så många låtar om olycklig kärlek som om glädje. Lycka är helt enkelt svårt att fånga på bild eller avbilda i musik. Vårt kyrkoår är ju så tydligt präglat av det gamla bondesamhället och när man hade en skörd att tacka för var det förstås lättare att relatera till denna Tacksägelsedag än vad vi har idag. Hur mycket bär, svamp och äpplen vi än har plockat.

Hur som helst hade vi en fin Tacksägelsegudstjänst i kyrkan idag? Det var inte så många i bänkarna men hela kammarkören var på plats och sjöng fantastiskt. Sven-David Sandström, en norsk brudmarsch, Davids 121:a psalm av Otto Olsson, Afrikans bön och följande ljuvliga anglikanska anthem av Charles Villiers Stanford.

ImpromässaIkväll firar vi höstens andra Impromässa. En gudstjänstform jag knåpat ihop tillsammans med en kompis som jobbar med improvisationsteater och en präst i församlingen. Det är en traditionell mässa men fylld med improviserad sång och musik. Förutom ikväll blir det även den 17 november. Hoppas vi ses då här i Enskede. Det blir nog fantastiskt.

1 kommentar

Filed under Enskede kammarkör, gudstjänst, Kör, kyrkomusik, musiktips, predikan

Viktigt och oviktigt

I söndags installerades vår nye kyrkoherde Hjalmar Fryklind i Årsta kyrka under högtidliga former av biskop Eva Brunne, på grund av biskopens fullspäckade schema, i en gudstjänst på eftermiddagen. Detta gjorde att jag hann att närvara och lyssna på en predikan på förmiddagen om det första av sändebreven i Uppenbarelseboken, det till församlingen i Efesos, i vilket församlingen får mycket beröm för allt det goda arbete de lägger ner, men varnas för att tappa kärleken och tron.

Jag känner dina gärningar, din möda och din uthållighet. […] Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull och du har inte tröttnat. Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.

Detta känns för min del läskigt bekant. Är det inte precis så med oerhört mycket församlingsarbete? Vi håller körer, bokcirklar, öppen förskola, loppmarknader, kaféer, det är möten och blanketter som ska fyllas i. Vi kämpar och jobbar för att  hinna med allt som ska göras i församlingen och kyrkan, men på vägen är det lätt att glömma bort vad som är viktigt.

kyrkoherdeinstallation

Biskopen välsignar vår nye herde.

På eftermiddagen sa vår nye kyrkoherde i sin alldeles lysande predikan att det är lätt att tro att det finnas massor av saker som är nödvändiga när man kommer som chef till ett nytt ställe, massvis med möten som ska närvaras vid och oändligt med saker som folk vill ska bli gjorda. På förmiddagen jämförde predikanten, mycket träffande, församlingsarbetet med en barnfamilj där man ska hinna tvätta, baka, laga mat, städa, natta barn, hämta och lämna på dagis, diska, handla m.m. och där man så lätt glömmer bort kärleken och varför man överhuvudtaget ville det här från en början.

I Årsta kyrka har vi en kafé eller foajé mellan själva kyrksalen och kanslidelen, där sitter ofta några människor; sjuka, gamla, arbetslösa eller andra som inte har någon annan fast plats i samhället. Jag sa faktiskt häromdagen till en kollega att det är tur att vi har dem på vår arbetsplats. Ofta tror jag att jag har bråttom för att hinna öva, gå på ett möte eller något annat och låtsas kanske inte se dem, men ibland tar jag mig tiden att bara sätta mig ner för att prata med dem och ibland be dem och inser då att det är det här som kyrkan är till för.

Lämna en kommentar

Filed under församling, gudstjänst, predikan

Enighet

Enskede kyrkas torn

Enskede kyrkas torn

Det är mycket som händer i min församling nu, som jag tidigare skrivit här är det stora personalförändringar på gång och igår avskedspredikade vår förra kyrkoherde och på söndag så installeras vår nye. Det blev en mycket fin gudstjänst igår där dagens texter på temat tjänande gav en god grund till en utmärkt predikan där det bland annat sas att vi måste söka enhet, inte för vår egen skull, utan för andras. Våra strider, vi kristna sinsemellan, står i vägen, skymmer sikten för de som söker Gud. De söndagar och de teman som nyss varit och som kommer leder på ett bra sätt upp till kyrovalet nu till helgen, igår handlade texterna som sagt om tjänande med det övergripande temat Enheten i Kristus, veckan innan dess var det Medmänniskan och nu på söndag är temat Ett är nödvändigt.

Allt som allt alltså; älska era fiender, tjäna varandra, sträva inte efter makt, hjälp de fattiga och nödlidande, sätt andra högre än er själva, sträva inte efter jordisk makt, det är tron som är central.

Precis som Susanna Birgersson skriver i sitt lysande inlägg i DN är det mer eller mindre omöjligt att sätta en politisk etikett på Jesus, och det ska man heller inte göra. Kyrkan är större än politiken. På ett sätt kan man givetvis (och bör kanske också) önska ett högt valdeltagande, men å andra sidan är det kanske bra om endast de som verkligen är intresserade av vad kyrkan är och står för röstar. Då får man kanske bort vaneröstandet på de traditionella politiska partierna som mest ser kyrkovalet som en språngbräde mot riksdagsvalet. Socialdemokraterna går till exempel till val med sloganen Den femtonde september tar vi första steget mot regeringsskifte.

Jag vill ha bort partipolitiken helt från kyrkan och då finns det flera listor att välja på.  Gör ett sådant val du med.

Sist en glad låt med temat enighet.

Lämna en kommentar

Filed under musiktips, politik, predikan

Enskede kyrka är öppen igen

Så var då den långa väntan över! I söndags slogs på nytt portarna upp till Enskede kyrka som hela året har varit stängd för renovering. Taket har fått ny, härligt himmelsblå färg, linoleummattan är borta och trägolvet framtaget, träpanelerna på sidorna är borta och vi har fått bättre kök och toaletter.

Dagen inleddes med en Festhögmässa med sång av barnkörerna och gospelkören Overjoyed. Jag och en kollega delade ansvaret vid orgeln, själv kompade jag barnkörerna på några sånger. Vår kyrkoherde lyfta på ett bra sätt fram det glada budskapet med Domsöndagen apropå att det är många som höjt på ögonbrynen när de hört att kyrkan ska öppnas igen på just denna dag.

Det blev en lång dag för mig, då jag direkt när kyrkan tömts på folk fick börja förbereda repetitionerna inför kvällens konsert med Otto Olssons Te Deum, Francis Poulencs Orgelkonsert samt två stycken av John Rutter. Trots att mina krafter var så gott som slut när det var några sidor kvar så blev det en fantastiskt konsert med en fullsatt kyrka. Församlingens bägge körer gjorde sitt yttersta, min kollega spelade utmärkt i Poulenc och orkestern även den strålande.

Och nu, när man borde ta en ordentlig ledighet väntar första advent, Julkonsert och Luciakonsert. Men det är nu det är som roligast, så det går nog bra det med.

Lämna en kommentar

Filed under Barnkör, Enskede kammarkör, gudstjänst, Kör, konsert, kyrkomusik, predikan

Tre i en och en i tre

Ni vet hur det kan vara, man hör en lång, bra predikan som handlar om något väsentligt, men det är något som sägs så där i en bisats som är det som etsar sig fast. Så är det i alla fall ofta för mig.

I söndags var det som bekant Heliga trefaldighets dag och jag hörde en mycket bra predikan av Martin Helgesson, men det var framför allt något han sa i början som jag bar med mig.

Mycket av den strävan som sker inom t.ex. feminism, klasskamp eller rasmotsättningar bygger på att vi ska göra allting lika, kanske också strömlinjeforma. Vi är rädda för att använda ord som skillnad och olikhet därför att de nuförtiden ofta jämställs med olika värde. Självklart ska vi sträva mot jämställd het mellan klasser, kön och folkgrupper och en enhet trots olikheter. I den här kampen kan vi ha treenigheten som förebild. Gud är en, men ändå tre. Skillnaderna mellan Hans tre väsen är stora, men enheten desto större.

Lämna en kommentar

Filed under gudstjänst, predikan