Category Archives: gudstjänst

Musik i advent

458px-FaluKristine_perspEnligt Lars-Åke Lundberg är advent mörker och kyla, november stämmer beskrivningen in på tycker jag, inte minst detta år då soltimmarna varit bedrövligt få. Själv är jag barnsligt förtjust över adventstiden och december och i helgen började den på bästa sätt i en proppfull Falu Kristine kyrka med dånande orglar, brass och körer. Härligt också att för en gångs skull få gå upp till det magnifika högaltaret vid vilket jag och hustrun vigdes för nästan 10 år sedan. Det kändes märkligt att vara ledig och visst kliade det i fingrarna en del, men det gick bra ändå.

Nåväl, i år fick jag i uppgift att sammanställa en Spotify-lista med adventsmusik (ingen julmusik!) som Svenska kyrkan skulle lägga upp på sin FaceBook-sida. En inte helt lätt uppgift, men kul. Man kan väl säga att listan kanske inte är en genomskärning av min musiksmak, det finns saker där som jag tycker kanske ska vara med på en dylik lista men som för den sakens skull inte går varm på min egen skivtallrik (läs Cyndee Peeters och Tommy Körberg). Tanken är väl att det ska finnas något för alla. Mycket nöje!

Annonser

2 kommentarer

Filed under gudstjänst, kyrkomusik, musiktips, Psalm

Rätt eller fel kunskapsmiljö

Det har alltid bott en slumrande soul/funk-diva i mig som dock alltför sällan får blomma ut. I all tysthet har jag nu knåpat ihop en mässa vars musikaliska hemvist jag har svårt att placera, men under dödshot så skulle jag nog säga att det rör sig åt soul eller funk-hållet, förhoppningsvis.

I förrgår hade jag så några begåvade musikervänner här i kyrkan som testade på musiken inför kvällens skärtorsdagsmässa och söndagen den 27 april då den ska göras. Och banne mig, blev jag ändå inte lite stolt. Jag tycker nog faktiskt att det blev rätt bra. Men frågan är vad jag ska göra på mässorna. Dirigera ett band? Knappast. Visst kan jag spela både bas, trummor och piano, men inte riktigt på den nivån och jag har väl inte så mycket att säga heller. Men det blir bra i alla fall tycker jag. Jag kände mig nästan som när jag pratar med elektriker eller bilmekaniker. Fast bara nästan.

berglin

I helgen fick jag möjlighet att dirigera Dalarnas Orkesterförening på en konsert i Kristinehallen hemma i Falun. Jag gjorde en liten svit med musik från Harry Potter-filmerna. Det är klart att jag var nervös, men det var väldigt skönt när jag kom upp på podiet och faktistkt kände att jag behärskar det här. Det är inte så ofta man får möjlighet att jobba med orkester, men nu har jag kanske fått den förmånen tillräckligt många gånger för att jag ska känna mig trygg i rollen. Redan igår fick jag en skiva från konserten och det lät riktigt bra. Här kan man läsa en recension.

dof

Nu ska jag se till att öva på helgens psalmer. Det blir fullt ös. Ett tips, 470 sjunger man alltför sällan!

Rymden fylls av fågelsång.
Stadens parker lövas.
Jesus uppstått. Varför skall
då min själ bedrövas?

Skärtorsdag (med ungdomar): 139, 398, 738
Långfredag (med Kammarkören): 140, 142, 456, 144. Kören sjunger Se vi gå upp till Jerusalem av Bäck, Crucifixus av Lotti, Allegris Miserere och Ad Dominum av Otto Olsson.
Påskdagen (med Vokalensemblen och gosskören): 146,678, 470, 936, 17. Det blir musik av Höybye och Agnestig för gosskören. Vokalensemblen sjunger Sven-David Sandström och en folklig koral i arr. av Bengt Granstam. Tillsammans sjunger vi en bit av vår kyrkoherde samt 678:an med församlingen.

1 kommentar

Filed under församling, gudstjänst, konsert, kyrkomusik

En intensiv helg

Återigen måndag och jag förstår vitsen med lediga måndagar, och saknar att jag själv inte har några, har nu jobbat varje dag sedan förra måndagen.

I lördags hade jag och min lilla vokalensemble konsert i Enskede kyrka tillsammans med Drottningholms barockensemble och en sopransolist. Det var oerhört roligt! Jag både sjöng och dirigerade ett program med idel godbitar av Franz Tunder, Johann Sebastian Bach, Jan Dismas Zelenka och Wolfgang Amadeus Mozart. Efteråt följde trevligt umgänge. Roligt var det även att det var mycket folk i kyrkan och att det var uppskattat av såväl publik som medverkande. På ett sätt är det synd att vi inte gjorde någon inspelning, men det är också skönt att bara ha det som ett fantastiskt minne.

Igår, på kyndelsmässodagen var det återigen dags för Impromässa, det var skralt med sångare i kören. Vi var två andrabasar och …that’s it! Men jag och Magnus gjorde det bästa av situationen och det blev faktiskt riktigt fint. Men lyssnar på predikan på ett helt annat och mer intensivt sätt när man är medverkande i den och ska musikaliskt kommentera det som sägs. Var med och upplev! Nästa gång blir den andra mars.

1 kommentar

Filed under gudstjänst, Kör, konsert, kyrkomusik

Det jag gör betyder något

En av mina absoluta favoriter på radio är Spanarna. När jag cyklade till jobbet idag lyssnade jag på ett fyra år gammalt program med bland andra Göran Everdahl. Han spanade då om kyrkliga handlingar (dop, vigslar och begravningar) i förändring. Han menade till exempel att i vårt samhälle är i princip det juridiska skälet till vigsel borta – vi har sambolagar, det religiösa – vi lever i ett av världens mest sekulariserade samhällen samt den sociala aspekten – man blir inte utstött om man lever i ett samboförhållande. I takt med att dessa anledningar till vigsel försvinner ökar den individuella, personliga synen. Det är min dag, mitt bröllop. Jag vill göra det på mitt sätt. Det är inte samhällets, kollektivets, familjens gemensamma fest.
Detta märker jag av i mitt jobb, inför vissa vigslar kan det vara hur mycket telefonsamtal och mejl fram och tillbaka som helst. Är det okej nu? Har du förstått vilken musik som ska spelas? Måste vi sjunga psalmer? Kan vi inte göra så här istället? Sen när dagen är inne spelar man det som har önskats och sedan inte ett ord efteråt. En generalisering förstås, men så är det ofta.

Dimman lättar.

Dimman lättar.

Att spela på begravningar är bland det finaste och viktigaste jag gör, man har ofta goda samtal med de anhöriga där vi pratar om musikönskemål. Som organist är det dessutom roligt (om man får använda det ordet) med begravningar eftersom det är mycket musik som ska spelas, oftast riktigt bra musik, och har man tur får man kompa en duktig solist. Det är klart att man kan få spela mycket på en vigsel också, men den stora skillnaden är efter gudstjänsten, vid en begravning kommer ofta de anhöriga fram efteråt och tackar och man märker att man har fyllt en viktig funktion, medan man på dop (ytterst generellt) kan känna sig som en speldosa och det till vigslar (även detta generaliserande) är oerhört mycket jobb innan men inte mycket lön för mödan. Nu ska jag samla mig inför dagens begravning av ung man, född 1986, död i en överdos, där jag vet att det kommer betyda mycket för mamman att jag spelar Air av Bach som inledningsmusik och avslutar med Tears in heaven..

3 kommentarer

Filed under förrättningar, gudstjänst

Impromässa

Jag är lyckligt lottad att få sjunga med i underbara vokalensemblen Voces Nordicae. Där har vi de senaste åren jobbat medvetet med improvisation, både scensikt och musikaliskt, vilket lett fram till åtminstone två föreställningar. Detta har varit spännande, otäckt och alldeles underbart. Att stå på scen utan att veta vad man ska göra är ju egentligen alldeles galet, helt urbota dumt faktiskt, men också en häftig kick. Själv var jag för egen del faktiskt rätt tveksam till detta från början men är nu såld på improviserandet och började fundera på vad som skulle hända om man förde in detta i den traditionella gudstjänstformen.

Man måste tömmas på det man är full av för att fyllas av det man är tom på

säger Augustinus. För att en improvisationer ska bli riktigt bra, behöver man försöka tömma sig ordentligt för att kunna plocka fram det som är riktigt äkta och ligger närmast hjärtat. På ungefär samma sätt gissar jag att både retreater och meditation fungerar. Min tanke var att man borde kunna skapa en sorts Impromässa som också fungerar som ett sorts meditation, en gudstjänst där det är nära mellan ord och hjärta, Gud och församling, medverkande och gudstjänstdeltagare. Så jag tog kontakt med Jörgen Krantz som är improvisationsteaterpedagog och har jobbat med oss i Voces Nordicae. Tillsammans tog han och jag fram ett förslag på agenda som vi sen finslipade tillsammans med en av församlingens präster. 

ImpromässaOrdningen följer i princip vecko- eller söndagsmässans, medverkar gör en grupp sångare, präst, organist och kyrkvärd Vi börjar med ett inledningsord i form av improviserad sång över en Haikudikt av Tomas Tranströmer som någon ur församlingen väljer i stunden. Därefter sjunger vi Möt mig nu som den jag är varpå kyrkvärden läser veckans psaltarpsalm där orgel och kör gör en kort meditativ improvisation efter varje vers. Sedan kommer en psalm som församlingen får välja, därefter kommer evangeliet och predikan där sångarna improviserar i bakgrunden som ett eko av vad han säger. På detta följer förbön, ytterligare en önskepsalm och sedan nattvardsdelen (utan Helig) som den står i handboken. Under utdelandet har man möjlighet att skriva bönelappar, i en skål lägger man förbönsämnen och i en annan tackbönsämnen, tacksamhetslapparna utgör sedan grunden till en sjungen, improviserad tackbön. Efter detta följer välsignelse, psalm med ett improviserat postludium som fortsättning på psalmen. Svårt att förklara, detta bör upplevas, men jag har fått många frågor om hur dessa mässor går till.

Under hösten firar vi Impromässa en gång i månaden och ska fortsätta med det till våren, de tre som har varit hittills (den senaste i söndags) har varit mycket uppskattade, nästa gång är den 22 december kl. 18.00. Kom gärna då!

Lämna en kommentar

Filed under gudstjänst

Tacksägelsedag

Tacksamhet kan vara en av de största bristvarorna i dagens samhälle, sa vår kyrkoherde på morgonmässan i tisdags. Och jag kan inte annat än hålla med honom. Det är svårt med tacksamhet, det är mycket lättare att sätta fingret på vad man är missnöjd med och saknar än att försöka radda upp det man är nöjd med och glad över. Det skrevs säkert mer än dubbelt så många låtar om olycklig kärlek som om glädje. Lycka är helt enkelt svårt att fånga på bild eller avbilda i musik. Vårt kyrkoår är ju så tydligt präglat av det gamla bondesamhället och när man hade en skörd att tacka för var det förstås lättare att relatera till denna Tacksägelsedag än vad vi har idag. Hur mycket bär, svamp och äpplen vi än har plockat.

Hur som helst hade vi en fin Tacksägelsegudstjänst i kyrkan idag? Det var inte så många i bänkarna men hela kammarkören var på plats och sjöng fantastiskt. Sven-David Sandström, en norsk brudmarsch, Davids 121:a psalm av Otto Olsson, Afrikans bön och följande ljuvliga anglikanska anthem av Charles Villiers Stanford.

ImpromässaIkväll firar vi höstens andra Impromässa. En gudstjänstform jag knåpat ihop tillsammans med en kompis som jobbar med improvisationsteater och en präst i församlingen. Det är en traditionell mässa men fylld med improviserad sång och musik. Förutom ikväll blir det även den 17 november. Hoppas vi ses då här i Enskede. Det blir nog fantastiskt.

1 kommentar

Filed under Enskede kammarkör, gudstjänst, Kör, kyrkomusik, musiktips, predikan

Viktigt och oviktigt

I söndags installerades vår nye kyrkoherde Hjalmar Fryklind i Årsta kyrka under högtidliga former av biskop Eva Brunne, på grund av biskopens fullspäckade schema, i en gudstjänst på eftermiddagen. Detta gjorde att jag hann att närvara och lyssna på en predikan på förmiddagen om det första av sändebreven i Uppenbarelseboken, det till församlingen i Efesos, i vilket församlingen får mycket beröm för allt det goda arbete de lägger ner, men varnas för att tappa kärleken och tron.

Jag känner dina gärningar, din möda och din uthållighet. […] Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull och du har inte tröttnat. Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.

Detta känns för min del läskigt bekant. Är det inte precis så med oerhört mycket församlingsarbete? Vi håller körer, bokcirklar, öppen förskola, loppmarknader, kaféer, det är möten och blanketter som ska fyllas i. Vi kämpar och jobbar för att  hinna med allt som ska göras i församlingen och kyrkan, men på vägen är det lätt att glömma bort vad som är viktigt.

kyrkoherdeinstallation

Biskopen välsignar vår nye herde.

På eftermiddagen sa vår nye kyrkoherde i sin alldeles lysande predikan att det är lätt att tro att det finnas massor av saker som är nödvändiga när man kommer som chef till ett nytt ställe, massvis med möten som ska närvaras vid och oändligt med saker som folk vill ska bli gjorda. På förmiddagen jämförde predikanten, mycket träffande, församlingsarbetet med en barnfamilj där man ska hinna tvätta, baka, laga mat, städa, natta barn, hämta och lämna på dagis, diska, handla m.m. och där man så lätt glömmer bort kärleken och varför man överhuvudtaget ville det här från en början.

I Årsta kyrka har vi en kafé eller foajé mellan själva kyrksalen och kanslidelen, där sitter ofta några människor; sjuka, gamla, arbetslösa eller andra som inte har någon annan fast plats i samhället. Jag sa faktiskt häromdagen till en kollega att det är tur att vi har dem på vår arbetsplats. Ofta tror jag att jag har bråttom för att hinna öva, gå på ett möte eller något annat och låtsas kanske inte se dem, men ibland tar jag mig tiden att bara sätta mig ner för att prata med dem och ibland be dem och inser då att det är det här som kyrkan är till för.

Lämna en kommentar

Filed under församling, gudstjänst, predikan