Monthly Archives: mars 2014

Det är fegt att öva

Det är fegt att öva

Så säger vi kyrkomusiker – och andra musiker och sångare också för den delen – lite då och då. Mest kanske som en sorts besvärjelse när man inte hunnit, orkat eller haft tid för detta. Och det är klart att, har man, som det kan vara under en intensiv vecka, två begravningar, fyra dop, en vigsel och en högmässa – förutom ordinarie verksamhet med körer och andra grupper så blir inte förberedelsen optimal. Är det dessutom så att det har önskats, säg, Gammal fäbodpsalm på begravningen och För kärlekens skull på vigseln som man spelat ett antal hundra gånger så övar man inte ihjäl sig. Men nog har det hänt att man haft en knut i magen för att man känner att man inte gjort sitt bästa, man hade kunnat förbereda sig bättre, eller i värsta fall; man hade kunnat förbereda sig.

Ibland går det dock illa och man lär sig en läxa. För några år sedan fick jag som önskemål på en begravning Sommarpsalm och Vid Frösö kyrka av Wilhelm Peterson-Berger. Standardmusik bägge två, men ändå sådant som, åtminstone av mig, kräver viss förberedelse. Så jag hade spelat igenom bägge styckena för att känna att jag hade de något så när i fingrarna. Jag minns inte riktigt, men jag använde säkert ordentligt med agogik och saktade ner inför svåra passager och gjorde konstpauser inför knepiga ackord och förenklade vissa grejer. Det är ju ändå huvudtemat, det de känner igen, som de vill höra.

Under prästens griftetal fick jag sedan veta att den avlidna varit styrelsemedlem i Wilhelm Peterson-Bergersällskapet!

Annonser

3 kommentarer

Filed under förrättningar, kyrkomusik

Enighet

Det dröjde inte många minuter efter att Ulf Ekman annonserat att han konverterat förrän sociala medier fylldes med kommenterar som att detta är Guds sätt att pröva den katolska kyrkan och när Antje Jackelén valdes till ny ärkebiskop menade Marcus Birro i en krönika att Svenska Kyrkan fått en första icketroende biskop. Flera tidningar har skrivit om ”näthat” mot biskop Antje och det förhöjda tonläget i den kyrkliga debatten har kommenterats i bl.a. Kyrkans Tidning. Här har även Seglora Smedja och Dag Sandahls blogg fått kritik.

Denna inomkyrkliga debatt och kritik bör, tycker jag,  föras inom kyrkan. Den svenska kristenheten är redan sårad och har inte råd med mer dålig publicitet, för det är det vad detta ger. Man har all rätt i världen att kritisera Ulf Ekman, Marcus Birro och Antje Jackelén, och det kan finnas skäl till det, men jag manar till viss besinning.

Själv blev jag oerhört besviken på Marcus Birro och hans uttalanden om ärkebiskopsvalet, det fanns frågor att ställa efter hearingen, men att uttala sig på det sättet som han gjorde menar jag inte gagnade någon. Jag håller verkligen inte med Marcus Birro om allt, men har tyckt att han varit en frisk fläkt som ofta pläderat för kristen enhet.

I veckan var jag på ett möte som stiftet ordnade om konfirmandarbete och där var det en kvinna från Fryshuskyrkan som talade om ekumenik bl.a. och hon menade att det var viktigt, men att man måste tänka sig för innan man bestämmer vilka man ska arbeta med (hon sa förvisso detta med sorg i rösten) och jag minns en gång när jag en gång spelade på söndagen för Enheten i Kristus där predikanten menade att visst var det viktigt med enhet, men man kan inte söka enhet med vem som helst.

Nä, vi behöver lite Peps…

1 kommentar

Filed under musiktips, politik