Monthly Archives: februari 2014

Kallelsen

Under mitt första år i församlingen skulle vi åka på konferens med medarbetarna till Åkerögården. Jag minns inte exakt vad vi skulle prata om, men jag blev av kyrkoherden ombedd att tillsammans med en diakon hålla i en andakt med tema kallelse. Ung och grön som jag var blev jag förvånad, men stolt över uppgiften och skrev en kort betraktelse. Sen hampade det sig så att min dotter blev sjuk och jag kunde inte följa med, jag blev hemkallad och hoppade av bussen innan vi ens kommit tre kilometer, så jag har aldrig hållit betraktelsen. Idag är det på dagen fyra år sedan jag skrev den, ser jag i datorn. Här är den, något storvulen kanske, men jag ville väl visa mig på styva linan kanske…

Självförverkligande är idag ett ord man hör allt mera, man ska hitta sig själv, veta vad man vill göra med sitt liv. Man planterar träd i Afrika, bor på kibbutz i Israel, dansar frigörande dans, drejar, åker till Nordnorge och rensar fisk. 
Inget fel i det i och för sig, men jag tycker att man lätt missar det mest givna stället att söka på. Inom sig. 
Varför åka till Afrika för att hitta sig själv när det kanske räcker med att sätta sig på en stol i köket? Var tyst och öppna dig för Guds tilltal. 
Lev ditt liv där du är, men samtidigt i Guds närhet. 
Jag vill så väldigt gärna ha en tydlig kallelse och en stor, viktig uppgift. Gärna något som andra lägger märke till. Men många är kallade, få är utvalda står det ju i skriften. Alla kan inte spela förstafiol i orkestern. Vad vore Bachs Juloratorium utan pukorna? Även om de mest sitter och räknar takter. 
Nej, jag får verka för Guds rike där jag är satt. Min uppgift är viktig. Världen behöver Guds kärlek strömmande genom mig som det står i psalmen vi snart ska sjunga. Jag sätter mig på min köksstol och lyssnar intensivt. Även om jag inte hör något just idag vet jag att jag är älskad och att den kärlek jag får måste jag ge vidare. 

Annonser

1 kommentar

Filed under bön, predikan

Det blir inte alltid som man tänkt sig

bumpoHar precis nattat min äldste son. För tillfället läser vi Berättelsen om doktor Dolittle av Hugh Lofting och jag förfäras över den syn på framför allt afrikaner som finns där. Jag blir väl kanske inte precis överraskad, men blir ändå osäker på hur jag ska handskas med historien om prins Bumpo vars högsta önskan är att bli vit för att på något sätt kunna få sin prinsessa och annat liknande. Detta hade jag tänkt koppla till Malena Ernmans geniala bojkott av Sveriges Radio, Wagner och Bachs syn på judar m.m. Men sen råkade jag fastna framför följande klipp på YouTube, Nick Borgens World Wide Web från Melodifestivalen 1997 och jag kan inte sluta skratta. Det andra får vänta, det här måste ses. Lägg särskilt märke till Helen Wellton som körar. Mycket nöje.

Läs mer om Bumpo och rasismen i Dolittle-böckerna här.

2 kommentarer

Filed under Melodifestivalen, politik

Bortom noterna

Tänk vad tiden går fort ändå! Jag har redan varit fyra år i församlingen och det kanske faktiskt behövs såpass lång tid för att man ska känna sig varm i kläderna och vara trygg i det man gör. Det är ju trots allt bara fyra julottor, fyra påskdagar och så vidare som jag varit med om i just den här kyrkan. När jag kom hit var jag relativt nyutexaminerad och det var/är min första fasta anställning så det är mycket man vill göra. Så mycket musik och så liten tid.

Livet är en repertoarfråga

sa alltid min professor i kördirigering. För varje ny termin har jag tänkt att jag måste lugna ner mig och inte ha ett så högt tempo i kammarkören för att låta musiken sjunka in och inte bara pricka rätt toner. Och jag tror faktiskt att jag för första gången på fyra år har lyckats.

Utkastet till en sång jag skrivit.

Utkastet till en sång jag skrivit.

I helgen var vi på internat på Hagabergs folkhögskola i Södertälje, bra för musiken, sammanhållningen, klangen och allting och jag kände att jag äntligen lyckades ta både kören och inte minst mig själv bortom noterna. Den smärtan vi skapade i Crucifixus av Lotti och Sven-Erik Bäcks Se, vi gå nu upp till Jerusalem var värt alla dessa timmars tragglande med noterna. Vi lyckades flytta bägge styckena ur sin historiska kontext och placera in dem i nutid; alla dessa människor som dör för sin tros skull i till exempel Egypten, alla dessa mödrar som förlorar sina barn i till exempel Syrien…

Till sist vill jag sälla mig till hyllningarna av nyligen bortgångna Alice Babs. Hon var ett unikum. Läs gärna Malena Ernmans fina ord från Expressen. Här kommer en personlig, udda favorit. Alice sjunger Dowlands Come again till luta, en sång som jag insisterar på att få sjunga så ofta tillfälle ges.

2 kommentarer

Filed under Enskede kammarkör, Kör, kyrkomusik, musiktips, Uncategorized

En intensiv helg

Återigen måndag och jag förstår vitsen med lediga måndagar, och saknar att jag själv inte har några, har nu jobbat varje dag sedan förra måndagen.

I lördags hade jag och min lilla vokalensemble konsert i Enskede kyrka tillsammans med Drottningholms barockensemble och en sopransolist. Det var oerhört roligt! Jag både sjöng och dirigerade ett program med idel godbitar av Franz Tunder, Johann Sebastian Bach, Jan Dismas Zelenka och Wolfgang Amadeus Mozart. Efteråt följde trevligt umgänge. Roligt var det även att det var mycket folk i kyrkan och att det var uppskattat av såväl publik som medverkande. På ett sätt är det synd att vi inte gjorde någon inspelning, men det är också skönt att bara ha det som ett fantastiskt minne.

Igår, på kyndelsmässodagen var det återigen dags för Impromässa, det var skralt med sångare i kören. Vi var två andrabasar och …that’s it! Men jag och Magnus gjorde det bästa av situationen och det blev faktiskt riktigt fint. Men lyssnar på predikan på ett helt annat och mer intensivt sätt när man är medverkande i den och ska musikaliskt kommentera det som sägs. Var med och upplev! Nästa gång blir den andra mars.

1 kommentar

Filed under gudstjänst, Kör, konsert, kyrkomusik