Monthly Archives: november 2013

Det jag gör betyder något

En av mina absoluta favoriter på radio är Spanarna. När jag cyklade till jobbet idag lyssnade jag på ett fyra år gammalt program med bland andra Göran Everdahl. Han spanade då om kyrkliga handlingar (dop, vigslar och begravningar) i förändring. Han menade till exempel att i vårt samhälle är i princip det juridiska skälet till vigsel borta – vi har sambolagar, det religiösa – vi lever i ett av världens mest sekulariserade samhällen samt den sociala aspekten – man blir inte utstött om man lever i ett samboförhållande. I takt med att dessa anledningar till vigsel försvinner ökar den individuella, personliga synen. Det är min dag, mitt bröllop. Jag vill göra det på mitt sätt. Det är inte samhällets, kollektivets, familjens gemensamma fest.
Detta märker jag av i mitt jobb, inför vissa vigslar kan det vara hur mycket telefonsamtal och mejl fram och tillbaka som helst. Är det okej nu? Har du förstått vilken musik som ska spelas? Måste vi sjunga psalmer? Kan vi inte göra så här istället? Sen när dagen är inne spelar man det som har önskats och sedan inte ett ord efteråt. En generalisering förstås, men så är det ofta.

Dimman lättar.

Dimman lättar.

Att spela på begravningar är bland det finaste och viktigaste jag gör, man har ofta goda samtal med de anhöriga där vi pratar om musikönskemål. Som organist är det dessutom roligt (om man får använda det ordet) med begravningar eftersom det är mycket musik som ska spelas, oftast riktigt bra musik, och har man tur får man kompa en duktig solist. Det är klart att man kan få spela mycket på en vigsel också, men den stora skillnaden är efter gudstjänsten, vid en begravning kommer ofta de anhöriga fram efteråt och tackar och man märker att man har fyllt en viktig funktion, medan man på dop (ytterst generellt) kan känna sig som en speldosa och det till vigslar (även detta generaliserande) är oerhört mycket jobb innan men inte mycket lön för mödan. Nu ska jag samla mig inför dagens begravning av ung man, född 1986, död i en överdos, där jag vet att det kommer betyda mycket för mamman att jag spelar Air av Bach som inledningsmusik och avslutar med Tears in heaven..

Annonser

3 kommentarer

Filed under förrättningar, gudstjänst

Instagram

Morgonmässa i Årsta kyrka

Morgonmässa i Årsta kyrka

Svenska kyrkan har ett officiellt Instagram-konto som löper som en stafettpinne mellan olika medarbetare från hela landet som har ansvar för kontot i en vecka. Ena veckan en informatör från Linköping, andra veckan en pedagog från Haparand, sen en vaktmästare från Bjuv. Den här veckan har turen kommit till mig, och jag får möjlighet att dela med mig av min vardag som organist i en av Svenska kyrkans församlingar. De ville antagligen gärna ha en musiker till första advent med allt som händer då. Här är några av bilderna jag hittills publicerat.

insta1

En #selfie som presentation

Psalmcirkel. Kaffe, gemenskap och psalmsång

Psalmcirkel. Kaffe, gemenskap och psalmsång

Min vackra arbetsplats

Min vackra arbetsplats

Följ gärna med på Instagram, kontot heter @svenskakyrkan 

 

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Domarn dömer

Vi ska med Voces Nordicae göra en julkonsert tillsammans med Drottningholms barockensemble, vilket ska bli fantastiskt kul. Fokus ligger förstås på den renässans och barock och vi gör julmusik av Händel, Bach, Palestrina, Gabrieli m.fl., men vi sjunger även Otto Olssons Guds son är född, en av mina personliga favoriter. Den sista versen börjar

En härlig tröst att han som är vår frälsare en gång ska bli vår domare. En härlig tröst!

Detta citat brukar jag alltid plocka fram när det börjar suckas över domsöndagen, om hur svåra texterna är, om hur jobbigt det är med brinnande ugnar o.s.v. Då brukar jag påpeka att domsöndagens liturgiska färg är vit, att temat är Kristi återkomst, det är en fest helt enkelt och det är vår räddare som dömer.

Våra personalmöten på tisdagar brukar vi börja med bibelstudium över kommande söndags text, så även i tisdags, dock ska jag erkänna att eftersom det var just i tisdags var jag då fullt fokuserad på vad som skulle komma att ske den kvällen. Returmötet i VM-kvalet mellan Sverige och Portugal alltså. Något jag nu kanske helst glömmer. Men jag kunde koppla även detta till domsöndagen, för när Alexander Gerndt byttes in i den första matchen på fredagen fylldes sociala medier med hat och fördömanden. Orsaken? Alexander Gerndt har dömts till villkorlig dom för hustrumisshandel. Svenska fotbollförbundet har skött hela det här ärendet klantigt, det ska medges, de stängde till exempel av honom för spel i landslaget innan fastslagen dom, men jag tycker att när dom nu fallit och han tar sitt straff så behöver han inte dömas av oss andra. När jag argumenterade för detta i tisdags trodde jag att han även avtjänat sitt straff, men den villkorliga domen går tydligen ut i januari, men att bua ut honom, som man gjorde när han byttes in i tisdags, tycker jag är förfärligt. Det är klart att hans gärningar är förfärliga, men att bli utbuad tror jag inte gör någon till en bättre människa. Jag tycker  inte om burop över huvud taget, varken mot med- eller motspelare. Domen är inte vår att ge.

Lämna en kommentar

Filed under fotboll, Kör, musiktips

Impromässa

Jag är lyckligt lottad att få sjunga med i underbara vokalensemblen Voces Nordicae. Där har vi de senaste åren jobbat medvetet med improvisation, både scensikt och musikaliskt, vilket lett fram till åtminstone två föreställningar. Detta har varit spännande, otäckt och alldeles underbart. Att stå på scen utan att veta vad man ska göra är ju egentligen alldeles galet, helt urbota dumt faktiskt, men också en häftig kick. Själv var jag för egen del faktiskt rätt tveksam till detta från början men är nu såld på improviserandet och började fundera på vad som skulle hända om man förde in detta i den traditionella gudstjänstformen.

Man måste tömmas på det man är full av för att fyllas av det man är tom på

säger Augustinus. För att en improvisationer ska bli riktigt bra, behöver man försöka tömma sig ordentligt för att kunna plocka fram det som är riktigt äkta och ligger närmast hjärtat. På ungefär samma sätt gissar jag att både retreater och meditation fungerar. Min tanke var att man borde kunna skapa en sorts Impromässa som också fungerar som ett sorts meditation, en gudstjänst där det är nära mellan ord och hjärta, Gud och församling, medverkande och gudstjänstdeltagare. Så jag tog kontakt med Jörgen Krantz som är improvisationsteaterpedagog och har jobbat med oss i Voces Nordicae. Tillsammans tog han och jag fram ett förslag på agenda som vi sen finslipade tillsammans med en av församlingens präster. 

ImpromässaOrdningen följer i princip vecko- eller söndagsmässans, medverkar gör en grupp sångare, präst, organist och kyrkvärd Vi börjar med ett inledningsord i form av improviserad sång över en Haikudikt av Tomas Tranströmer som någon ur församlingen väljer i stunden. Därefter sjunger vi Möt mig nu som den jag är varpå kyrkvärden läser veckans psaltarpsalm där orgel och kör gör en kort meditativ improvisation efter varje vers. Sedan kommer en psalm som församlingen får välja, därefter kommer evangeliet och predikan där sångarna improviserar i bakgrunden som ett eko av vad han säger. På detta följer förbön, ytterligare en önskepsalm och sedan nattvardsdelen (utan Helig) som den står i handboken. Under utdelandet har man möjlighet att skriva bönelappar, i en skål lägger man förbönsämnen och i en annan tackbönsämnen, tacksamhetslapparna utgör sedan grunden till en sjungen, improviserad tackbön. Efter detta följer välsignelse, psalm med ett improviserat postludium som fortsättning på psalmen. Svårt att förklara, detta bör upplevas, men jag har fått många frågor om hur dessa mässor går till.

Under hösten firar vi Impromässa en gång i månaden och ska fortsätta med det till våren, de tre som har varit hittills (den senaste i söndags) har varit mycket uppskattade, nästa gång är den 22 december kl. 18.00. Kom gärna då!

Lämna en kommentar

Filed under gudstjänst