Monthly Archives: oktober 2013

Tacksägelsedag

Tacksamhet kan vara en av de största bristvarorna i dagens samhälle, sa vår kyrkoherde på morgonmässan i tisdags. Och jag kan inte annat än hålla med honom. Det är svårt med tacksamhet, det är mycket lättare att sätta fingret på vad man är missnöjd med och saknar än att försöka radda upp det man är nöjd med och glad över. Det skrevs säkert mer än dubbelt så många låtar om olycklig kärlek som om glädje. Lycka är helt enkelt svårt att fånga på bild eller avbilda i musik. Vårt kyrkoår är ju så tydligt präglat av det gamla bondesamhället och när man hade en skörd att tacka för var det förstås lättare att relatera till denna Tacksägelsedag än vad vi har idag. Hur mycket bär, svamp och äpplen vi än har plockat.

Hur som helst hade vi en fin Tacksägelsegudstjänst i kyrkan idag? Det var inte så många i bänkarna men hela kammarkören var på plats och sjöng fantastiskt. Sven-David Sandström, en norsk brudmarsch, Davids 121:a psalm av Otto Olsson, Afrikans bön och följande ljuvliga anglikanska anthem av Charles Villiers Stanford.

ImpromässaIkväll firar vi höstens andra Impromässa. En gudstjänstform jag knåpat ihop tillsammans med en kompis som jobbar med improvisationsteater och en präst i församlingen. Det är en traditionell mässa men fylld med improviserad sång och musik. Förutom ikväll blir det även den 17 november. Hoppas vi ses då här i Enskede. Det blir nog fantastiskt.

Annonser

1 kommentar

Filed under Enskede kammarkör, gudstjänst, Kör, kyrkomusik, musiktips, predikan

Att recensera

Under de senaste veckorna har jag brottats med en skiva med några värdsliga kantater av Johann Sebastian Bach framförda av Bach Collegium Japan under ledning av Masaaki Suzuki då jag blivit ombedd att recensera den för nättidskriften Evangelium. Det är knepigt det där med att beskriva musik, man vet vad man tycker och vad man hör, men hur beskriver man det? Det blir lätt ett blomsterspråk inte olikt det man läser i vinspalterna. Sångerskan har en fyllig klang med stor rymd och orkestern spelar med en härlig krispighet. Det kan var självklart för mig vad det betyder men kanske inte för någon annan. På samma sätt kan jag känna mig när jag står framför kammarkören och försöker förklara hur jag vill att de ska låta. Först kan de se ut som frågetecken hela bunten, men oftast får de till det, stackarna.

Jag har faktiskt skrivit en tidigare recension för Evangelium. Den gången om Benjamin Britten. Den kan ni läsa här.

För övrigt har denna blogg nu kommit med i bloggportalen Dagens kyrka, det är ett celebert sällskap man hamnat i. Följ dem på Twitter vetja.

Lämna en kommentar

Filed under Enskede kammarkör, Kör, kyrkomusik, musiktips

Du blir aldrig färdig

Titeln på inlägget givetvis hämtat ur Tomas Tranströmers kanske mest älskade och citerade dikt Romanska bågar. Jag kom att tänka på den nu när jag planerar, repeterar och studerar inför min stora konsert i november med kör, orkester och solist, den med Rutter och Potter. Om man, som jag, har läst böckerna och sett filmerna om Harry Potter ett otal gånger är det givet att man får vissa bilder och försätts i en viss sinnesstämning när man hör musiken och vet vilken scen den beskriver. Men övriga då, de som inte kan han J.K. Rowlings trollkarlsuniversum utan och innan, hur mycket bör de känna till. Förhoppningsvis får de en god musikalisk upplevelse utan denna kunskap, men anledningen till att just dessa stycken är med i programmet försvinner. Om man ändå har läst Harry Potter så kanske man inte har studerat parallellerna mellan dessa böcker och den kristna frälsningshistorien och den aspekten av berättelsen riskerar att gå förlorad. Läsningar av de stycken ur böckerna musiken beskriver är en fundering jag har haft, plus bakgrundsinformation i ett programblad. Men hur mycket ska man lämna åt betraktaren, de kan ändå aldrig få precis samma upplevelse som jag. Man vill inte skriva någon på näsan.

Under flera års tid har jag nu skrivit på tre små korta nattvardsmotetter för blandad kör, varje stycke är kanske en eller högst två och en halv minut långt. Men jag lyckas aldrig lämna ifrån mig dem och säga att nu är det färdigt. Det finns alltid någon ton som kan bli bättre, en nyans som kan finjusteras, textunderläggningen fixas till o.s.v. Det är en konst jag avundas konstnärer, att kunna avsluta och lägga ifrån sig sitt verk. Allting kan alltid bli bättre, men ibland måste man ändå säga att nu är jag klar med det här, nu lämnar jag ifrån mig det här och nu är det upp till utövare och betraktare/åhörare att fylla i eventuella luckor.

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

4 kommentarer

Filed under Enskede kammarkör, konsert