Monthly Archives: september 2013

Skönhetens väg

Enligt gammal grekisk visdom finns det tre vägar att möta det gudomliga; genom moral/etik, lag och skönhet, det vill säga genom goda gärningar, att göra det rätta och att uppleva skönhet. 

Bland annat om detta talade Owe Wikström i sitt föredrag om Johann Sebastian Bach i Årsta kyrka i tisdags. Enligt honom präglade detta tänkande den reformerta kyrkan under 16-, 1700-talet, och det var så Bach antagligen såg på sin musik; som en väg till Gud. Detta är något som jag tycker har mer eller mindre förlorats i den lutherska traditionen där lag och moral står starkt. Ora et labora. Annat är det i de östliga kyrkorna där man menar att man bara genom att ta del av liturgins skönhet kan ta del av himmelriket, samma sätt med ikonerna, och där tonsättare som Arvo Pärt står fast förankrade i denna tradition.

Nog är det dags att lyfta fram skönhetens väg. Att genom de jublande, sprittande första tonerna i Juloratoriet, de ödesmättade suckarna i första satsen av Mozarts c-moll-mässa, skörheten i Princes 4 the tears in your eyes eller stramheten i en motett av Heinrich Schütz eller annan musik som ger oss rysningar blir vi en del av det stora mysteriet. Som Tomas Tranströmer skriver:

Närvaro av Gud.
I fågelsångens tunnel
öppnas en låst port.

Annonser

2 kommentarer

Filed under kyrkomusik, musiktips

Surströmming, djurens konung!

20130918-111441.jpg

Idag är det en något annorlunda dag för en organist.

Traditionsenligt har vi så här i mitten av september Surströmmingsskiva för hågade i församlingshuset, och idag är det dags. I år har jag ansvaret och ska vara med och äta, leda lite allsång och vara allmänt trevlig och tillmötesgående. Jag har hittat två anständiga surströmmingsvisor utan erotiska anspelningar och rusdrycker (de andra får jag sjunga när jag bjuder Voces Nordicae på dessa härligt ruttna fiskar), Strömmingspremiären, alltid lika kär den på melodin till Upp på källarbacken och Ja det är burkarna från Norrland på melodin till Flickorna i Småland. Varje år läser jag dessutom detta ode till surströmmingen:

SURSTRÖMMINGSPREMIÄR
Ej nämnes ditt namn i det franska kök,
ej syns du bland vin och spaghetti.
Nog läggs dig till last, som lax på lök,
att du luktar, och det har man rätt i.

Visst har det väl sagts på din rygg ibland
att du blekfet, härsken och stinn är.
Men en gång brytes förtalets tand
och till slut blir det du som vinner.

Du får detta land i den karga Nord
att flyta av mjölk och honung.
Välkommen åter till dukat bord,
surströmming, djurens konung!

Montanus (UNT 30 augusti 1988)

Efter detta är det dags att träffa illbattingarna i gosskören igen. Vi får väl se om de känner av lukten…

Lämna en kommentar

Filed under Barnkör

Religion och politik

I söndags var det kyrkoval och vi var många som hoppades på mindre politik, eller åtminstone mindre partipolitik, i kyrkan och idag var det Riksdagens högtidliga öppnande med traditionsenlig gudstjänst i Storkyrkan. Trots kyrkans och statens skilsmässa för tretton år sedan. I samband med sin regeringsförklaring tillkännagav Fredrik Reinfeldt några förändringar i regeringen med nya arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson i centrum. Det han inte gå många minuter innan det pratades lika mycket om hennes engagemang i Livets Ord och Ja till livet som hennes kompetens inom arbetsmarknadsområdet. Marcus Birro skrev så här på Twitter:

Frågan är vad man är rädd för. Visst har Livets Ord ett tveksamt förflutet, men det är inte samma samfund idag som på 80-talet och abortfrågan är en het potatis, men hur tror man att det påverkar hennes arbete som minister. På Twitter (ja, det är där det händer) frågar sig prästen Kent Wisti retoriskt hur demokratiska ikoner som Martin Luther King och Dalai Lama ställer sig i t.ex. abortfrågan. Skulle de fungera som exempelvis biståndsminister?

I det offentliga rummet är  tro fortfarande ett tabu. Men det bör det inte vara. Religion har och kommer alltid vara en naturlig del av samhället.

1 kommentar

Filed under politik

Och barnen, de sprang från sitt hopprep…

Och barnen, de sprang från sitt hopprep….

Min kollega Elisabet har en fin blogg kallad Dagens psalm, idag fick jag gästa den med en bild på min dotter och text från psalm 41 vers 2.

Och barnen, de sprang från sitt hopprep,
från fästning av lera och strå,
och mammorna trängdes kring Jesus, på armen de bar sina små.

Följ gärna den här bloggen!

Lämna en kommentar

Filed under Psalm

Viktigt och oviktigt

I söndags installerades vår nye kyrkoherde Hjalmar Fryklind i Årsta kyrka under högtidliga former av biskop Eva Brunne, på grund av biskopens fullspäckade schema, i en gudstjänst på eftermiddagen. Detta gjorde att jag hann att närvara och lyssna på en predikan på förmiddagen om det första av sändebreven i Uppenbarelseboken, det till församlingen i Efesos, i vilket församlingen får mycket beröm för allt det goda arbete de lägger ner, men varnas för att tappa kärleken och tron.

Jag känner dina gärningar, din möda och din uthållighet. […] Du är uthållig, du har tålt mycket för mitt namns skull och du har inte tröttnat. Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek.

Detta känns för min del läskigt bekant. Är det inte precis så med oerhört mycket församlingsarbete? Vi håller körer, bokcirklar, öppen förskola, loppmarknader, kaféer, det är möten och blanketter som ska fyllas i. Vi kämpar och jobbar för att  hinna med allt som ska göras i församlingen och kyrkan, men på vägen är det lätt att glömma bort vad som är viktigt.

kyrkoherdeinstallation

Biskopen välsignar vår nye herde.

På eftermiddagen sa vår nye kyrkoherde i sin alldeles lysande predikan att det är lätt att tro att det finnas massor av saker som är nödvändiga när man kommer som chef till ett nytt ställe, massvis med möten som ska närvaras vid och oändligt med saker som folk vill ska bli gjorda. På förmiddagen jämförde predikanten, mycket träffande, församlingsarbetet med en barnfamilj där man ska hinna tvätta, baka, laga mat, städa, natta barn, hämta och lämna på dagis, diska, handla m.m. och där man så lätt glömmer bort kärleken och varför man överhuvudtaget ville det här från en början.

I Årsta kyrka har vi en kafé eller foajé mellan själva kyrksalen och kanslidelen, där sitter ofta några människor; sjuka, gamla, arbetslösa eller andra som inte har någon annan fast plats i samhället. Jag sa faktiskt häromdagen till en kollega att det är tur att vi har dem på vår arbetsplats. Ofta tror jag att jag har bråttom för att hinna öva, gå på ett möte eller något annat och låtsas kanske inte se dem, men ibland tar jag mig tiden att bara sätta mig ner för att prata med dem och ibland be dem och inser då att det är det här som kyrkan är till för.

Lämna en kommentar

Filed under församling, gudstjänst, predikan

Rutter+Potter=Sant

I enlighet med Lex Brasse, lagen om att saker som är goda var för sig blir ännu godare tillsammans (i Brasses fall korv, godis och glass) har jag till höstens stora konsert med Kammarkören parat ihop John Rutter och Harry Potter. Böckerna om Harry Potter har jag, som jag varit inne tidigare på här på bloggen, ett närmast maniskt förhållande till. Till hösten kommer vi in på andra halvan av vår läsecirkel och tar oss an upplösningen av berättelsen. Det enorma motstånd som dessa böcker fick när de kom är väl nu i princip borta och det ses nog som god litteratur i de flesta kretsar. Men rent nörderi är kanske inte riktigt kosher.

20130903-142433.jpgJohn Rutter är en tonsättare som sällan, om ens aldrig, varit tillräckligt fin i den innersta kretsen av samtida musik-folk. Han är själv medveten om detta, men rycker bara på axlarna och säger enkelt ”Jag är inte sådan” på frågan om varför han inte skriver mer komplicerad, svår musik. Det är en inställning jag kan beundra även om jag kan drabbas av en enorm sockerchock av för mycket John Rutter. Däremot går det inte att komma ifrån att han kan sitt hantverk oerhört väl, allt han skriver för kör ligger väldigt bra till för sångarna och det kommer alltid att låta bra. Men det är sant att det kanske inte alltid är särskilt intressant. Just hans Requiem har jag alltid gillat sen jag var med och sjöng det i Kristine Ungdomskör i Falun.

Jag kan tänka mig att J.K. Rowling, som skrivit böckerna om Harry Potter sågs på av författarkollegor och litteraturkritiker på samma sätt som John Rutter blivit förtalad av kompositörer, dirigenter och musikkritiker.

Men nu får de alltså dela scen i Enskede kyrka den tionde november. Allt började med en melodi från Harry Potter and the Prisoner of Azkaban som jag tyckte var så vacker. (Lyssna på den här ovanför) Den har ett ljuvligt blockflöjtssolo som jag tänkte ge till en vän och violinist/blockflöjtist som alltid hjälper mig när jag behöver externa musiker. När jag så bestämt mig för att göra denna musik tänkte jag att ”då kan jag väl göra den smäktande A new beginning från sista filmen (Se här nedanför). Och kanske då också huvudtemat, det känner ju alla igen. Skulle man inte då också göra Hogwarts hymn…” Osv.

Nåväl, nu har jag samlat fem favoritteman från filmerna och satt samman till en liten svit. Det har varit ett mödosamt men roligt arbete att orkestrera och arrangera om dom för den ensemble jag har vid detta tillfälle. Denna musik passar faktiskt fint ihop med Rutters Requiem. Dessutom passar det stora dramat kring Harry Potter utmärkt kring allhelgona, det är en mäktig berättelse kring liv, död, sorg, hopp, vänskap och uppoffrande kärlek.

2 kommentarer

Filed under Enskede kammarkör, konsert, kyrkomusik, musiktips

Enighet

Enskede kyrkas torn

Enskede kyrkas torn

Det är mycket som händer i min församling nu, som jag tidigare skrivit här är det stora personalförändringar på gång och igår avskedspredikade vår förra kyrkoherde och på söndag så installeras vår nye. Det blev en mycket fin gudstjänst igår där dagens texter på temat tjänande gav en god grund till en utmärkt predikan där det bland annat sas att vi måste söka enhet, inte för vår egen skull, utan för andras. Våra strider, vi kristna sinsemellan, står i vägen, skymmer sikten för de som söker Gud. De söndagar och de teman som nyss varit och som kommer leder på ett bra sätt upp till kyrovalet nu till helgen, igår handlade texterna som sagt om tjänande med det övergripande temat Enheten i Kristus, veckan innan dess var det Medmänniskan och nu på söndag är temat Ett är nödvändigt.

Allt som allt alltså; älska era fiender, tjäna varandra, sträva inte efter makt, hjälp de fattiga och nödlidande, sätt andra högre än er själva, sträva inte efter jordisk makt, det är tron som är central.

Precis som Susanna Birgersson skriver i sitt lysande inlägg i DN är det mer eller mindre omöjligt att sätta en politisk etikett på Jesus, och det ska man heller inte göra. Kyrkan är större än politiken. På ett sätt kan man givetvis (och bör kanske också) önska ett högt valdeltagande, men å andra sidan är det kanske bra om endast de som verkligen är intresserade av vad kyrkan är och står för röstar. Då får man kanske bort vaneröstandet på de traditionella politiska partierna som mest ser kyrkovalet som en språngbräde mot riksdagsvalet. Socialdemokraterna går till exempel till val med sloganen Den femtonde september tar vi första steget mot regeringsskifte.

Jag vill ha bort partipolitiken helt från kyrkan och då finns det flera listor att välja på.  Gör ett sådant val du med.

Sist en glad låt med temat enighet.

Lämna en kommentar

Filed under musiktips, politik, predikan