Monthly Archives: februari 2013

En söndag med barn

Idag hade vi musikmässa i Enskede kyrka. Det var premiär för nystartade Enskede vokalensemble som sjöng. Det gick bra och blev fint ändå med tanke på att dottern satt bredvid mig på orgelpallen under första psalmen och började gråta när hon tappade sitt halsband mellan pedalerna och inte fick hämta det, att yngste sonen började spela på flygeln under körens första sång, att samme son ville vara med och spela offertoriepsalmen (Du som gick före oss, svår att spela med endast vänster hand och pedal samtidigt som man håller i en 1.5-åring med höger), att äldste sonen drar i mig och vill gå fram och ta bröd medan vi sjunger under nattvardsgången och att dottern först slår av allt ljud i orgeln under förspelet till sista psalmen för att sedan ändra om lite i ljudbilden när jag väl startat om.

20130224-194718.jpg

 

Annonser

3 kommentarer

Filed under gudstjänst, Kör, Uncategorized

Prinsen och jag

Vid inte mindre än två tillfällen ska jag i veckan tala om Guds roll i popmusiken, det första är inom ramen för min egen Psalmcirkel och det andra för de anställda under en heldag om konfirmation. Det är ju, med förlov sagt, ett gigantiskt ämne så det blir personligt och jag tar därmed i princip endast upp sådan musik som var viktig för mig under mina tonår. Och då finns det en artist som följt mig längre än någon annan, Prince.

images

Min storebror lyssnade mycket på honom och det var något jag ärvde, till en början förstod jag förstås inte mycket av texter förstås, men tyckte allmänt att han var häftig. Med tiden gick det förstås upp för mig att han var ett musikaliskt geni och en strålande textförfattare. För den stora allmänheten är han kanske känd som en rejäl snuskhummer, och visst, det finns där, också. Och jag ska inte sticka under stol med att det förstås var något som intresserade en tonårspojke, men han har också skrivit fantastiska texter om Gud och tro. Det är den spänningen inom honom som jag fascinerades av. Han fungerade som ungdomsrevolt mot den musik jag matats med hemma och denne världsstjärna kunde dessutom uttrycka sin tro på ett respektingivande coolt sätt.

Im not a human, I am a dove, Im your conscious, I am love. All I really need is 2 know that U believe. I would die 4 U.

I would die 4 U från albumet Purple rain är väl kanske en av hans mest kända sånger med religiöst tema. The Cross från Sign o the times är en annan.

We all have our problems
Some BIG, some are small
Soon all of our problems
Will be taken by the cross

Men det finns fler, I no, God, Anna Steisa, Controversy, the Ladder är några.

En personlig, udda favorit, är 4 the tears in your eyes, en sång som han skrev till We are the world. Han blev tillfrågad att vara med och sjunga på låten, men tackade nej och sa att han kunde göra en egen låt till skivan. Den här akustiska versionen tillsammans med Wendy och Lisa är inte den som finns med på We are the world-plattan utan den här återfinns på the Hits/the B-sides.

Long ago there was a man
Changed stone 2 bread with one touch of his hand
He made the blind see and the dumb understand
He died 4 the tears in your eyes, your eyes

4 the tears in your eyes if they’re tears of sorrow
4 cents may be all that they’re worth
4 the rising sun each day assures us
The meek shall inherit the earth, the earth 

Sen vet ni väl om att Prince kommer till Stockholm music and arts i sommar. Vi ses väl där!

Lämna en kommentar

Filed under musiktips, skolkyrka

Eric Ericson – körkarlen

Redan att jag blev kallad till provsjungning och få stå där framför honom och göra gehörs- och omfångsövningar var en upplevelse. När jag sjöng den Bacharia jag förberett började hans gamla händer röra sig så smått till musiken. Att jag sedan fick sjunga i Eric Ericsons kammarkör under Eric Ericsons ledning var en dröm som gick i uppfyllelse. Mina föräldrar är, som i princip alla svenska dirigenter i deras generation, ericsonelever och pappa sjöng i Kammarkören i slutet på 60-talet. Så det var något mytiskt med namnet Eric Ericson. När jag själv började leda kör sa i princip varje lärare jag stötte på ”Eric sa alltid…”, ”Eric gjorde alltid…” Ingen har någonsin och kommer knappast heller att ha så stor betydelse för körsjungandet som Eric hade. Han var en ödmjuk gigant som Jenny Leonardz skriver i SvD. Han var stor även utomlands. Jag minns att när jag studerade för en fransk körprofessor från Sorbonne så sa han och de alla kallade sig saker som Denis Denison, Jaques Jaqueson, Henri Henrison när de studerade.

Eric-Ericson-profi_1010206cDet var, tror jag, 2007 när jag fick sjunga med Eric i kammarkören. Han var mycket gammal och, förstås, en skugga av sitt forna jag. Han leddes till och från sin plats vid nostället och repetitionerna hölls i stort sett av pianisten som var med. Antingen frågade Eric honom om vad som behövde övas eller tvärtom. I de svårare styckena hände det både en och två gånger att han slog bort sig, men ibland glimmade det till. Som när han under en repetition av Bachs Singet dem Herrn reste sig och dansade så gott hans gamla ben bar honom för att få musiken att svänga bättre. Eller när vi var sexton sångare ur kammarkören som skulle sjunga Lidholms vansinnigt svåra Canto LXXXI på Musikaliska Akademien och man märkte hur han gladdes och levde upp när han fick jobba med denna musik igen. Eller vid en konsert i Strängnäs domkyrka då det mesta var kaotiskt och Eric i stort sett dirigerade under körens säkra ledning tills vi kom fram till Förvårskväll av David Wikander, musik som han hade i ryggmärgen men som plötsligt fanns i hans fingrar och förmedlades till oss. Med ytterst små rörelser hade han kören i sina händer, bokstavligen. Det var fruktansvärt långsamt, kommer jag ihåg, men magiskt. Tiden stod stilla. Tack.

Lämna en kommentar

Filed under Kör, konsert

Glädjen att känna sig duktig

I helgen var vi med Enskede kammarkör på internat i Södertälje och övade och umgicks, båda delarna lika viktiga. Vi hann dels lära oss mycket musik och dels lära känna varandra bättre, och jag är övertygad om att dessa båda saker tillsammans gör oss till en bättre kör.

Det är viktigt att värma upp.

Det är viktigt att värma upp.

I lördags kväll hade vi en festkväll med sång och dans vilket var härligt. Jag hamnade onödigt länge bakom pianot där jag jammade tillsammans med en tenor i kören som är jazzbasist. Är det något jag skulle vilja kunna är det just att spela jazz. Men jag tycker om att låtsas. Det var väl kanske inte optimalt att jag som ledare var den som var uppe längst. Men jag tog mig genom söndagens repetitioner med.

Som jag tidigare har varit inne på här på bloggen hade vi för mycket att göra under hösten med kammarkören och jag gjorde (tycker jag själv) inget riktigt bra jobb. När man knappt hinner lära sig noterna kan man inte börja göra musik av noterna. Men helgen blev en nyttig uppenbarelse för mig. Jag kände mig duktig. Jag fick kören dit jag ville och fick dom att musicera på ett sätt som jag tyckte om. Jag hade saker att säga och det förändrade musiken, oftast till det bättre. Jag kände att det här med körledarskapet är faktiskt ett jobb som jag behärskar och, ta mig tusan, faktiskt är ganska bra på. Och det har jag inte känt och tyckt på ett tag, så det var härligt.

Funderar du förresten på vad ni ska sjunga på påskdagen. Här kommer ett förslag på ett stycke vi har övat på i helgen. Greater love hath no man av John Ireland. Fantastisk brittisk körmusik av bästa märke.

Lämna en kommentar

Filed under Enskede kammarkör, Kör, musiktips

Verksamhetsmål

För några veckor sedan hade jag personalutvecklingssamtal med min närmaste chef, distriktsledaren. Inför varje år sätter man upp mål för den verksamhet man är ansvarig för, men även personliga mål. Så vi diskuterade hur 2012 varit och vad jag har för tankar och planer för 2013. Jag kunde konstatera att 2012 blev något av ett mellanår på grund av att jag under stora delar av året var föräldraledig eller endast jobbade deltid. Men mina verksamhetsmål för 2013 är att skapa fungerande grupper i de nya projekt jag har, d.v.s.

  • After school för juniorer, en gång i månaden
  • Läsecirkel kring böckerna om Harry Potter
  • Enskede vokalensemble

Mina personliga mål är att fortbilda mig inom spel och dirigering, något som jag påbörjade innan yngsta sonen föddes, men som sedan helt försvann…

Det är väldigt skönt att ha så här konkreta saker att utgå från när man sedan gör t.ex. verksamhetsuppföljning och just PU-samtal. Det ger en stadga i vad man håller på med och det är bra att ha något svart på vitt. Jag har en organistkollega som jobbar i en annan stockholmsförsamling och han blev oerhört avundsjuk när jag berättade om det här. ”Det är ju precis så det ska gå till” sa han och vittnade om problemen med att annars visa för cheferna vad man sysslar och vilka resultat man uppnår. Vi jobbar ju till största delen med omätbara ting, så det är fint att ha något som är handfast.

 

2 kommentarer

Filed under församling

Mina behov och andras

Jag är kyrkomusiker. Jag tycker om musik. Jag vill uttrycka mig genom musik. Jag har favoritmusik som jag älskar att jobba med. Jag har drömmar om särskilda musiker jag vill samarbeta med.

IMG_0200Som kyrkomusiker står man dock inte i sin egen tjänst, man tjänar församlingen och deras behov och inte sina egna. Till konserter eller gudstjänster som kören ska medverka i väljer man förstås gärna stycken man själv uppskattar och vill göra. För det blir bäst så. Man gör ett bättre musikaliskt jobb med material man tycker om än sådant man inte gillar. Men det gäller att tänka ett steg till. Vad behöver församlingen få höra och vad behöver kören få sjunga?

Det är betydligt svårare frågor att svara på och det är lätt att gå runt dem. Det vet jag av egen erfarenhet. Men genom de år jag har jobbat har jag blivit mer medveten om faran i att alltför mycket uppfylla sina egna behov. Förhoppningsvis kommer jag bli ännu bättre på att hitta sådant som gagnar både mig och kör och församling och andra.

Dock tror jag att det finns en fara i att bara söka de enkla, snabba musikaliska kickarna. Kyrkomusikernas kunskap måste värderas och tas tillvara. Församling och kör måste få lite motstånd och inte bara matas på sådant de känner till och vet att de tycker om. Annars utvecklas man inte.

I helgen träffade jag för första gången  den nystartade Enskede vokalensemble. Det finna med denna kör är att den dels kan fylla mina önskningar om att jobba med duktiga unga sångare och bra, komplicerad musik och att den dels fyller ett behov i församlingen. Ensemblen riktar sig nämligen framförallt till sjungande småbarnsföräldrar som inte har möjlighet att vara med i en kör som träffas varje vecka. Vi övar dagtid samtidigt som barnen leker tillsammans. Oftast övar vi i samband med en famliljegudstjänst för att locka barnen (och föräldrarna) dit. Jag tror mycket på det här projektet. Vi sjunger för första gången på en Musikmässa i Enskede kyrka den 24 februari. Kom då, vetja!

Lämna en kommentar

Filed under Kör, kyrkomusik