Monthly Archives: september 2012

En kyrka fri från staten?

I tisdags var det Riksmötets öppnande och i samband med det var det traditionsenligt gudstjänst i Storkyrkan i Gamla stan i Stockholm. I Svenska Dagbladet intervjuades humanisternas Christer Sturmark om deras alternativ till denna gudstjänst (läs detta här). Min första tanke när jag läste detta var väl

Jaha. Jaså. Varför det? Den här gudstjänsten har ju firats länge i samband med riksmötets öppnande. Kan vi inte få ha den i fred!

Men, efter en stunds funderande. Sedan 2000 är kyrkan fri från staten. Sverige har inte någon statskyrka. Ska vi ha den här sortens gudstjänst? Jag vet inte om jag tycker det är alldeles självklart. Det är en fin tradition, men vi vill inte fira gudstjänster, be och sjunga psalmer för traditionens skull utan för att vi tror att det betyder något och ger verkningar här och nu. Givetvis ska vi be för våra makthavare och politiker, men det görs på många håll om i landet varje söndag i kyrkans förbön.

Det viktiga, tycker jag, är att visa att kyrkan är fri. Vi går inte i någons ledband. Precis som biskop Eva Brunne gjorde härom året i sin predikan vid riksmötets öppnande. Det finns många tecken som tyder på att Svenska kyrkan positionerar sig i den fria debatten, vilket är bra. Vi står på egna ben.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under gudstjänst, politik

Minns ni minidiscen?

Visst är det även något utav en själslig rening att åka till tippen? Härom dagen åkte jag dit med en full bil och kom hem med ett lättat hjärta och till förråd med tomma hyllor.

När i princip hela bagageutrymmet var tomt låg där min gamla minidiscspelare och en hög med därtill hörande skivor. De hade väl inte blivit spelade på ett decennium och jag tyckte att det var dags att göra mig av med både spelare och skivor. Det kommer nog knappast någon renässans för minidiscen. Men när nu skivorna nu låg där utspridda kunde jag inte låta bli att bläddra bland dem och där fanns en massa spännande. Jag var tvungen att ta med allt hem igen och det var väldigt roligt att börja lyssna.

Där fanns tre diskar med inspelningar från konserter och repetitioner med den tidig musik-ensemble, Höpkenkollegiet, som jag ledde i början på milleniet. Det var med en viss bävan jag lyssnade på detta. Hur roligt att höra gamla inspelningar med sig själv. Jag, min hustru och en annan sopran (som numer är stipendierad av Musikaliska akademien) sjöng två kantater av Buxtehude och en mässa av Caldara. Det var riktigt roligt att höra och inte alls så illa som befarade. Det var faktiskt riktigt bra, med tanke på att vi alla var glada amatörer.

Där fanns en skiva med inspelningar av min gudson -tillika brorson- från när han var dryga året gammal.

Där fanns inspelningar, både live och studio, med mitt gamla dansband, Choruz orkester, där jag sjöng, spelade bas och skrev låtar. Liveinspelningen var från en midsommarfest på Främby udde utanför Falun och vi framförde hits som Min SAAB 99, Åh min ros, Livboj, Bal m.fl. Från studion fanns begynnelsen på en rockmässa, något som jag faktiskt har planer på att fullborda och kanske återuppliva.

Där fanns det obligatoriska blandbandet, även om det i det här fallet var en skiva. Kul att höra vad man lyssnade på då. Detta bl.a.

  • Teardrop, Massive Attack
  • Subsitute for love, Madonna
  • Canned heat, Jamiroquai
  • Nu är det revolution på gång, bob hund
  • Where it’s at, Beck
  • Devil’s pie, d’Angelo
  • Country house, Blur

Dessutom hade jag en köpeminidisc med Oasis Be here now. Hur många band släppte skivor direkt till minidisc egentligen?

6 kommentarer

Filed under musiktips

Skall nya röster sjunga

Under mina år på musikhögskolan i Stockholm fick jag förstås en gedigen kyrkomusikalisk utbildning. Man fick på många sätt en mycket god grund att stå på, men det som förvånade var att det var så tydligt, dels i själva utbildningsplanen – dels hos lärarna, vad som var fint och viktigt och vad som inte var lika fint och viktigt. Och hur det såg ut i utbildningen och hur snacket gick hos lärarna avspeglades förstås hos eleverna. Som exempel har jag i mitt examensbevis 22 poäng i kördirigering, vuxenkör och 5 i barnkör. Bland studenterna var det en stor del som sa att de absolut inte ville jobba med barn, både bland kyrkomusikerstudenter och kördirigeringsstudenter, men självklart kommer i stort sett alla att stöta på barnkörsgrupper i sina tjänster och det krävs att man ökar statusen i detta.

Jag har hört (vet inte om det stämmer till 100%) att i Ryssland får de bäst utbildade professorerna ta hand om de yngsta barnen i musikundervisningen för att bygga en god grund. I de flesta av Svenska kyrkans församlingar ser man att organisterna har hand om vuxenkörerna och kantorerna om barnkörerna. Med detta vill jag absolut inte säga att kantorer är sämre barnkörledare än organisterna, ofta är det snarare tvärtom. Däremot är det synd att det inte i den längre organistutbildningen satsas mer på att utbilda kompetenta, duktiga och brinnande barnkörledare.

Jag har en kusin som bor i Lund och han hade sin dotter i en av domkyrkans barnkörer. För några år sedan la dock domkyrkan ner hela sin barnkörsverksamhet för barn under 12 år. Och detta är alldeles sant! De har förvisso kvar sin gosskör, men de har inte pengar att anställa en ledare för den. Hur tror man då att man ska kunna få en grund till sina andra körer?

Det svenska körundret  som vi så länge varit stolta över, med Eric Ericson som självklar förgrundsgestalt, är snart, om inte redan, ett minne blott (läs bara detta från SvD).

I vår församling har vi just anställt en ny, vansinnigt begåvad barnkörledare och jag lämnar ifrån mig en av mina barnkörsgrupper för att få plats med konfirmandarbetet i min tjänst. Trots att jag alltid har talat mig varmt för arbetet med barn och sång så lämnar jag nu de yngsta barnen. Jag är trots allt en produkt av den utbildning jag fått och den verklighet jag lever i. Jag har mer än fyra gånger mer utbildning i vuxenkör än barnkör och i min arbetsordning har jag mycket mer tid till kammarkören än till barnkörerna. Att leda barnkör är ett oerhört ansvarsfullt och krävande jobb, men det har inte den statusen, än.

5 kommentarer

Filed under Barnkör, kyrkomusik

En brokig och bråkig skara

Ni har väl sett Life of Brian? Om inte så är det hög tid. Där finns en scen där Brian (som förväxlats med Jesus) tappar sin sandal och hans lärjungar börjar genast träta om vad detta betyder. En pricksäker parodi över hur kristenheten utvecklats.

Igår var det den fjortonde söndagen efter trefaldighet då temat är Enheten i Kristus. För mig är detta en av de viktigaste och största helgdagar vi har i Svenska kyrkan. Flera gånger när jag varit på gudstjänster just denna söndag har man hört predikanter säga saker som att

…kyrkans enhet är givetvis viktig, men man måste vara noga med vilka man söker enhet med!

eller

…den stora världsvida enheten i Kristus är fantastisk och av avgörande betydelse, så varför söker de andra hela tiden splittring från oss?

Både dessa saker kan absolut vara viktiga att ta upp, men jag tycker inte att den fjortonde söndagen efter trefaldighet är rätt tillfälle. Då är det eld upphör och tid för glädje över den gemenskap vi har i Kristus.

Jag var i Årsta kyrka igår och i predikan kallade prästen kristenheten för en brokig och bråkig skara som en leds och drivs av en och samma ande. I en stor stad som Stockholm tycker jag att det är fantastiskt att man på en söndag klockan elva kan gå till en mängd olika kyrkor inom Svenska kyrkan och vara med om så olika former av gudstjänst som ändå har en och samma riktning. Detta är en mångfald att värna och vara stolt över. I ivern över att få folk till kyrkorna är det lätt att alla tar till samma metoder. Folk från hela Sverige vallfärdar till Söder i Stockholm och Allhelgonakyrkan för att studera deras verksamhet. Allhelgonamässan är fantastisk och där finns något för alla att inspireras av. Men man ska inte tro att man helt kan kalkera deras mässa och sätta in den i ett helt annat sammanhang. Varje församling har och ska ha sin särart. Har man fyra tanter i gudstjänsten måste man bygga sin församling på och utifrån dem och få det att växa därifrån, man kan inte bygga på något som inte finns. Just nu är det Allhelgonamässan alla säger att de influeras av, imorgon kan det vara något annat.

1 kommentar

Filed under församling, gudstjänst