Kyrkans roll i musiken och musikens roll i kyrkan

Detta var rubriken på ett panelsamtal med Andres Lokko och Björn Wiman jag medverkade i som en del av 100-årsfirandet av Enskede kyrka i söndags. Innan var jag galet nervös då detta är två journalister jag läst och sett upp till under flera år, men som Andres skrev i ett uppmuntrade mejl någon vecka innan;

äh, var inte nervös – jag är övertygad om att iaf kombon wiman och jag är ganska så självgående. någon pinsam tystnad lär knappast uppstå

Och detta var absolut sant. Det blev ett gott och roligt samtal från Schütz till My morning jacket via Mozart och Prince – och inte minst, gaydisco. Jag vet inte om vi kom fram till något eller fick några konkreta svar, men det var nog inte heller meningen. Slutklämmen blev dock det Sven-David Sandström sa i samband med den stora beställning han fick på musik för hela kyrkoåret, nämligen att ”Musiken kan rädda kyrkan”.

David Åberg

David Åberg

Vi var också inne på den paradox som finns i att det finns något bra och fint med den känsla av vördnad och andakt man får av själva kyrkorummet som bl.a. är det som rock- och popakter söker när de gör konserter i kyrkor, medan man samtidigt vill att det ska vara ”lätt” att ta sig till kyrkan, att det ska vara låga trösklar. Jag tror att detta tangerar den fråga biskop Eva ställde oss inför sitt besök hos oss i höstas

Hur kan vi tala tydligt om Kristus och samtidigt ha alla dörrar öppna?

Andres Lokko

Andres Lokko

Björn Wiman

Björn Wiman

En fråga som jag hade och som jag inte tycker att jag fick något tydligt svar på var den om kyrkan som kulturbärare. Svenska kyrkan är förstås en otroligt viktig kulturbärare både vad gäller konstskatter i form av tavlor, statyer, kyrkobyggnader och musik. Jag tycker själv personligen att det är oerhört viktigt att kyrkan förvaltar det arv som finns efter generationer av troende, men är det Svenska kyrkans roll som en idéburen organisation att förvalta detta, egentligen? De konstskatter, både musikaliska och bildliga som finns är snarare hela Sveriges än bara kyrkans, när man ser på den statusen som kyrkan hade i gångna tider. Och vad händer om Svenska kyrkan kommer på att det bästa sättet att tala om Kristus i Sverige idag är att inte bevara den bildkonst och musik som är en gemensam kulturskatt för hela Sverige. Kyrkan kan inte vara ett museum eller en hembygdsförening.

Det bjöds också på levande musik och jag hade en stark förhoppning om att få göra både Schütz och Prince på samma kväll. Schütz var med, så också Sven-Erik Bäck, Lisa Nilsson och, förstås, Tomas Andersson Wij. Men Prince får vänta ett tag till.

Lämna en kommentar

Filed under Kör, kyrkomusik

Fem gånger mer kärlek eller kyrkan som moraltant

Under hösten gick jag och min hustru en kurs i föräldraskap (vi kände att det var dags nu när yngste sonen fyllt tre) och där talades det ideligen om att för varje tillrättavisning eller åthutning måste du ge fem gånger mer kärlek; det kan vara enkla saker, som kramar, rufs i håret eller ett leende, det behöver alltså inte vara presenter eller så. Om detta kan man läsa i Martin Forsters bok som heter just Fem gånger mer kärlek.

I kyrkan talar vi gärna och ofta om att man är villkorslöst älskad för den man är, att alla är välkomna hur vi än ser ut och är och så vidare. Gott så. Kyrkan har ju tyvärr en historia där detta med Kristus oändliga kärlek till mänskligheten inte varit tillräckligt tydlig.

Jag älskar givetvis mina tre barn, men det hindrar ju inte att jag förmanar dom, eller skäller när de gör sådant de inte får eller bör, men då gäller det att jag fyller på min förtroendepott, d.v.s. ger fem gånger mer kärlek. Kanske har kyrkan nu fyllt sin förtroendepott så att vi kan börja förmana och eventuellt även tala om moral, utan att glömma bort kärleken och förlåtelsen.

Det påpekas ofta att Jesus umgicks med horor och tullindrivare, vilket är sant. Han umgicks med dem och älskade dom, men det man ofta glömmer bort är att han också uppmanar dom att sluta synda.

Min önskan är givetvis inte att det börjar talas sexualmoral från predikstolen, men att erkänna att det finns saker som bör förändras, och det ska i så fall talas om. (Kanske snarast i bikt eller annat personligt samtal än från predikstolen.) När vi idag diskuterade pedagogisk grundsyn på jobbet var vi överrens om att vi ville utmana och kanske även vara obekväma. Jag börjar bli trött på kärleksmums och är sugen på en rejäl rågbulle.

1 kommentar

Filed under predikan, skolkyrka

Ett Juloratorium för alla

Än får man spela den underbara F-dur musiken i julserien i handboken, men granen är ute och de flesta adventstakarna undanplockade för den här gången och redan är vårterminen igång. Den jobbrelaterade julen var utmärkt med ett strålande luciafirande, absolut fullproppad kyrka på krubbgudstjänsten och stämningsfull julotta, men höjdpunkten var ändå Bachs Juloratorium som jag fick göra i både Enskede och Årsta. En dröm som gick i uppfyllelse.

juloratoriet

Från föreställningen i Årsta.

Tänk dig att du sitter i bänken i Thomaskyrkan i Leipzig julen 1733 och hör Johann Sebastian Bachs Weinachtsoratorium, du är uppväxt i trakten och är fullt förtrogen med språket och har därför inga problem att hänga med i vad som händer, dessutom är du marinerad i den lutherska tankevärlden och har alltså inga problem med att relatera till texterna av Picander och att berättaren sjunger och musiken överlag är dig heller inte främmande. Det är en enorm skillnad om man jämför med dagens konsertbesökare som lever i en helt annan värld. Min önskan var att utjämna dessa skillnader, göra verket mer lättillgängligt samt skapa en version för barn, dock utan att göra alltför mycket våld på Bachs musik.

Det första jag gjorde var att ta bort alla sjungna recitativ för att ersätta dessa med julevangeliet läst på svenska. När Årsta kyrka invigdes 2011 gjorde jag Förklädd gud med Pia Johansson som recitatör och jag har alltid velat jobba med henne igen och hon var villig att vara med även denna gång vilket var en enorm lycka. Hon var superb! Min önskan var att fokusera tydligt på själva kärnan i verket, alltså berättelsen om Jesus födelse, jag tog bort nästan alla arior och även en del koraler, men använde musik från alla sex kantaterna. Jag hade förvisso strukit en hel del, men den musik som var med var inte på något sätt förenklad eller förvanskad. Den fick tala för sig. Vi sjöng dessutom på tyska, det var bara bibeltexterna som var på svenska. Allt efter Luthers önskemål.

På lördagen var det en version för barn i Enskede kyrka om cirka 45 minuter där Pia läste en mer utbroderad version av julevangeliet, till viss del hämtad från Bibel för barn. På söndagen var det en mer vuxen version med ordinarie bibeltext och mer musik, den konserten blev dryga timmen. Allt blev oerhört lyckat, Pia läste som sagt strålande, Drottningholms barockensemble var i toppform och min kära Enskede vokalensemble sjöng stålande. Men bäst var kanske barnen under lördagen! De satt som förtrollade och sög in varenda ord av de Pia sa och var som förtrollade av Bachs musik.

3 kommentarer

Filed under Kör, konsert, kyrkomusik, Uncategorized

Ultimata julspellistan

Det började med adventsmusiken och nu har jag även gjort en spellista för jul för Svenska kyrkans räkning.

This is the beginning of a beutiful friendship.

Man kan tycka att det borde vara lättare att göra något för jul med all denna julmusik, men det är snarare svårare. Därför bestämde jag mig för ett tydligt begränsat tema. Alla 26 psalmer under temat ”Jul” i psalmboken i en lista, en version av varje psalm i olika stilar för att visa på bredden som finns. Det blev klassisk kör, gospel, pop, barock och soul i en salig blandning. Här har jag skrivit om alla låtar och här nedan finns själva listan.

1 kommentar

Filed under kyrkomusik, Psalm

Julens mest uttjatade sånger och psalmer

Det är svårt med förnyelse, inte minst under en så traditionstyngd helg som julen. Som kyrkomusiker är man trött på Nu tändas tusen juleljus redan till tredje (eller möjligtvis andra) advent och när själva julhelgen kommer så känns frasen Stilla natt, heliga natt, allt är frid, stjärnan blid… som ett ironiskt hån.

psalmböckerProblemet är att hitta balansen mellan alla sånger och psalmer som alla förväntar sig och vill få sjunga eller lyssna till och att ge något nytt som de absolut inte tror att de vill ha. Till julottan till exempel känns kanske Var hälsad sköna morgonstund, Det är en rosutsprungen, När juldagsmorgon glimmar och Dagen är kommen givna. Då är vi redan uppe i fyra psalmer. Finns det plats för något nytt?

Det finns 26 psalmer under rubriken jul i vår psalmbok och där finns en enorm variation och rikedom. Jag har gott igenom dom alla för att skapa en julspellista för Svenska kyrkan med alla dessa. Håll utkik på Svenska kyrkans Facebook-sida. Det blir vitt skilda artister som Frank Sinatra, Radiokören, Earth, Wind & Fire, Samuel Ljungblahd och Peter Mattei. Men här kommer ett smakprov med nummer 432, en medeltida julvisa.

6 kommentarer

Filed under kyrkomusik, musiktips, Psalm

Välkommen med hälsning om julefrid

Egentligen trodde jag nog att jag inte skulle skriva om det här igen. Vill liksom inte framstå som tjatig, tjurig och enkelspårig, men nu kan jag faktiskt inte låta bli.

Lucia har varit här och bjudit oss på kaffe och burit bud om julen, flera gånger om dessutom. Det har varit lussande på dagis, skola, med körer, på äldreboenden, i tv och i gudstjänst. Så för en som är insyltad är det rätt skönt att det är över för i år. Lucia ska förutom kaffet också komma med hälsning om julefrid, som det står i visan, men där känner jag att hon inte riktigt håller vad hon lovar.

36686Dagarna innan den trettonde december har jag och min musikerkollega suttit i vårt arbetsrum på övervåningen i Enskede kyrka och lyssnat till skolklasser som övat inför sina luciatåg. Oftast har det varit såväl en fysisk som psykisk pina. Det är inte repertoarvalet som har varit dåligt, inte heller är det så att barnen absolut inte kan sjunga utan det är som oftast tonarterna som är problemet. Alla känner nog till att barn är mycket mindre än vuxna, men det verkar vara svårt att förstå att då även stämbanden är mindre. Korta stämband kan inte ta lika låga toner som långa, precis som att en piccolaflöjt har ljusare ton än en normalstor. Det är dessvärre snarare regel än undantag att barn i skolor och inte minst förskolor får sjunga i lägen som passar otränade pedagogröster. Dessutom händer det allt som oftast att barnen inte ens får en startton, de ska bara börja sjunga. Hur sjutton ska det kunna bli unison sång då!? Egentligen kan väl alla barn sjunga, men då måste man ge dem möjlighet att faktiskt göra det. De senaste veckorna har det i mitt FaceBook-flöde delats en utmärkt artikel från SvD i ämnet som kom redan i februari och som jag hänvisat till tidigare.

Är det inte tonarterna som är emot barnen så är det föräldrarna. I barnkörerna i vår församling har vi som regel att föräldrarna inte är med på repetitionerna eftersom att det blir lättare för barnen att koncentrera sig på det de ska göra då, nämligen sjunga. Det händer så lätt annars att man gärna vinkar till mamma eller pappa lite då och då, eller får ett styng av längtan efter föräldrarna om man ser dem. När jag var på Luciatåg med dottern och hennes kör för några dagar sedan stod det smärtsamt klart för mig att man kanske borde porta en del föräldrar inte bara från övningar utan även från uppsjungningar. Det var en uppsjö av föräldrar som om de inte stod upp i bänkarna och filmade eller tog kort vinkade till sina barn för att fånga deras uppmärksamhet. Jag blev faktiskt omåttligt upprörd. Jag kan förstå att körbarnen vill vinka till sina föräldrar ibland och att syskon vill stå upp i bänkarna för att se ordentligt. Men detta var inte klokt! Vuxna människor som skymmer för de som sitter bakom och som stör sina egna barn i deras koncentration när de ska framträda inför en stor publik! Som tur var hade vi vårt eget luciatåg dagen efter och uppmanade alla att inte filma eller fotografera under pågående gudstjänst.

Jag ber om ursäkt för mitt bittraste blogginlägg hittills. För att spä på den dåliga stämningen avslutar jag med världsrekordet i dålig barnsång. Lyssna på detta: Hur kan man ge barn en sådan tonart och hur kan man med gott samvete ge barn ett sådant fruktansvärt patetiskt ackompangemang. Det hade aldrig fått ske till vuxna. Vi har den här skivan hemma och egentligen vill jag bara slänga den i golvet och hoppa på den, men då fastnar väl skiten under fötterna istället.

5 kommentarer

Filed under Barnkör, Kör

the Bucket List

To kick the bucket är en engelsk eufemism för ”att dö”, man kan jämföra med svenska motsvarigheter som ”gå runt hörnet” eller ”ta ner skylten” och en bucket list är helt en enkelt en lista över saker man vill eller bör göra innan man tar på sig träfracken.

Just nu känns det som att jag prickar av saker på min musikaliska bucket list i god takt, för en knapp månad sedan gjorde jag Mozarts Requiem med kammarkören, orkester och solister och snart är det dags för Bachs Juloratorium med vokalensemblen och Drottningholms barockensemble. Båda två är riktiga drömprojekt.

När man i Falun firade minnet av Mozarts tvåhundrade dödsdag i december 1991 var jag elva år och fick möjligheten att vara med och sjunga altstämman i rekviet. Jag minns hur jag satt på golvet framför stereon hemma i vardagsrummet med noterna i knät och lyssnade på en inspelning med Riccardo Muti och Radiokören och Eric Ericsons kammarkör. mozart2Och varje dag hörde vi Ingemar von Heijne i Mozartalmanackan på P2. När jag bestämt att jag skulle göra Mozarts Requiem skapade jag ett dokument i datorn där jag skrev in min önskeensemble, vilka jag helst ville jobba med, både vad jag gäller orkester och solister. Jag skrev först en bock när de fått en förfrågan och sedan en till om eller när de tackat ja, och banne mig blev det inte så lyckligt att jag fick som jag ville. Och det blev en fantastisk konsert! När jag vände mig om för att möta publiken in vi skulle börja såg jag hur de längst bak i kyrkan bar in soffor från cafédelen för att folk skulle få sitta. Det var omkring 300 personer på plats. Och alla spelade och sjöng strålande.

Även Bachs Juloratorium fick jag uppleva som ung korist. 29/12 1989 står det på mitt slitna klaverutdrag, då skulle jag snart fylla 10 år och jag sjöng det 10 år på raden i först altstämman, sedan tenor och slutligen som bas. Så det är förstås med viss bävan, men stor glädje som jag nu tar mig an detta drömprojekt. Men det kommer inte att bli ett vanligt Juloratorium i Enskede-Årsta församling. Jag har strukit alla recitativ och i princip alla arior och även flera koraler och körer och tagit fasta på grundberättelsen om Jesus födelse och tagit hit skådespelaren Pia Johansson som kommer att läsa julevangeliet på svenska. Jag är övertygad om att detta kommer bli en utmärkt version som lyfter fram dramat. Men frukta inte, ni kommer få höra både Jauchzet, frohlocket! och Herrscher des Himmels och mycket annat.

Och som om inte detta vore nog så fyller Enskede kyrka 100 år 2015 och till själva födelsedagen i november planeras en konsert med kammarkören, orkester och solister med Faurés Requiem samt ett uruppförande av min gode vän tonsättaren Kjell Perder. Det finns så mycket att vara tacksam för!

3 kommentarer

Filed under Enskede kammarkör, Kör, konsert, kyrkomusik